Hoya heuschkeliana (variegerad)
Nu har den öppnat de flesta av sina blomflockar och doften är så söt och god vid fönstret. Jag är verkligen glad att den överlevde misshandeln i höstas. Den är bara runt en tredjedel så stor som den en gång var, efter att avbrutna rankor och krossade blad klippts bort. När man rotar om en planta så är det bäst att den är så liten som möjligt, annars hade jag säkert försökt spara mer av den, även om rankorna hade blivit nakna.
En ranka, den med minst skador, behöll jag. Jag var redo att sätta saxen i den med om det skulle behövas men det gjorde det inte. På rankan går det att se hur den kämpade och hur slitet gul den var där ett tag utan rötter. Bladen längst ner närmast rötterna har återhämtat sig först och är numera gröna, precis som nytillväxten i toppen av rankan. Den gröna heuschkelianan är en riktigt tålig växt men eftersom variegeringen är så väldigt utbredd på bladen (vilket betyder mindre grönt, mindre klorofyll och mindre tillgodogörande av ljusenergi) är den variegerade heuschkelianan är ganska känslig.
Blommorna är oerhört delikata, men jag önskar verkligen de var större! Man behöver gå väldigt nära för att uppskatta detaljerna. Annars ser de mest ut som små rosa bollar. Doften spelar i en annan division än blommorna, som tur är.
