Hoya caudatas många ansikten
De senaste veckorna har rankorna exploderat och det känns som mina dagar mest går åt att gå från rum till rum och försöka frigöra plantorna så försiktigt som möjligt utan att riva av alla små blad. Jag säger försöka, för speciellt framgångsrik i det är jag inte. Mellan rummen springer jag med plantor hit och dit och försöker hinna fota alla blommor innan de faller av, en omöjlig uppgift denna månad.
Den här helgen har jag gett mig själv ledigt från rollen som rankpolis och tänkte istället skriva om en av mina favoritarter, Hoya caudata. Det är en förtrollande och varierande art, och så fort jag tänker att jag samlat ihop ett fint set så kommer jag alltid på mig själv med att behöva en till. Bladen är unika med sina grova och håriga yta och kombinationen med de ytterst mjuka och fluffiga blommorna får en att bli andlös. Många caudator kan bli vackert röda i söderfönstret, ytterligare en bonus för mig.
En av de caudator som blir vackrast solbrända är den gula formen, då den snarare blir rostorange än röd. Jag har odlat min planta så i många år, men de senaste åren har den fått överge sin fönsterplats för andra plantor jag vill ha i blom. Att se den grön var värt att fotografera.
Det finns många Hoya caudata insamlade. När jag började odla Hoya fanns många fler sorter i odling av vad jag brukar kalla den klassiska eller traditionella sorten, med stora, sköldliknande blad och mindre, blekare blommor. Flera av dessa var sega i odling, vilket märktes tydligt här i Sverige under de kalla årstiderna. De enklare klonerna och de som var mer iögonfallande i blad och blommor blev snabbt mer populära och trängde gradvis undan dessa klassiska typer som idag är ganska ovanliga.
Bland annat odlades en, som jag idag verkligen inte kan hitta i odling igen, som kallades Hoya caudata ”gold” och som hade beige till ljusgula blommor. Idag verkar benämningen ha adopteras av den gulblommande Hoya caudata som i all ära är en mycket mer iögonfallande planta.
Jag var snabb att själv samla ihop de bättre klonerna eftersom de är bättre krukväxter. Har man bara plats för en caudata i fönstret så vill man ha den med de största, snyggaste blommorna och vackraste bladen, och den bör också vara blom- och växtvillig. Precis som det ska vara. Men när min samling ökade började jag känna ett sug efter de äldre formerna. Framför allt var det de stora, sköldformade bladen som hemsökte mig. Så en stickling av Hoya caudata (NS10-116) fick flytta hem till mig.
Det visade sig vara ett riktigt bra beslut för den här klonen har fortsatt överraska mig positivt. Den kom med de stora, hårda och grova bladen jag längtat efter. Den blir inte rödfärgad, men de nya bladen får en unik oljig gradient jag inte sett på någon annan Hoya.
När bladet åldras försvinner ytan men det ger plantan en fin liten variation med ett eller två nya blad på utväxt.
Den visade sig växa bra och blomma tidigt, med blommor som kan få en lätt rosa ton och även om de inte är de största, ändå har en bra storlek för arten.
Hos den, precis som hos de mer klassiska typerna, är bikronan tvåfärgad där mitten är skarpt rosa och spetsarna ljusa.
Den gulblommande Hoya caudata och Hoya caudata (NS10-116)
Men när det kommer till en favoritart är jag aldrig mättad länge. De senaste åren har flera riktigt intressanta caudator dykt upp, ofta med speciella variationer i blad och blommor. En av dem fångade mitt öga och jag var förstås tvungen att försöka få tag på den. Så jag beställde en. Och en till. Och en till… Varje gång de blommade visade det sig vara fel klon. Jag önskar verkligen att säljare skulle sluta sälja med lånade bilder och insistera på att det är plantan de säljer. Men ibland får man ett tröstpris, och det gäller den här caudatan som blommade i våras. Jag kallar den Hoya sp. aff. caudata i min lista för tillfället, men jag ser ingen anledning till att den inte skulle inkluderas i den stora variationen inom caudata.
Jag köpte den från en handlare som hade (minst) tre olika kloner på sina visningsbilder, så jag hade inte för höga förhoppningar. Den här visade sig förstås inte vara någon av de klonerna som fanns på bilderna. Men den visade sig spännande nog för att behålla.
Den ska komma från Sumatra, som har en stor variation bland sina caudata, så det kan nog för all del stämma. Den har en hög och kraftig helfärgad bikrona, och ganska lite behårig i kronan. Den snåla behåringen utmärker resten av plantan med, där bladen har sparsamt med hår förutom tätare områden i kanterna på bladen. Det ger bladen en fin blank lyster.
Bladen är dessutom väldigt släta, jämfört med den grova och ofta vårtiga yta som arten vanligen har. I gott ljus får bladen den klassiska sköldstrukturen, men det mest spännande händer med de andra bladen. De blad som utvecklas mörkare blir gärna dekorativt vågiga.
Bladen ovan är utvecklade i nedre delen av plantan, och bladen nedan utvecklade närmare lampan den växer under.
De höga bikroneloberna ger blommorna ett speciellt utseende. Jag ska erkänna att jag haft lite huvudvärk över vad jag ska kalla den här, och det är därför jag visar upp blommorna först nu. Det finns en annan form av Hoya caudata från Sumatra med ett väldigt distinkt utseende, och jag ville inte gärna blanda ihop denna med den formen. I slutändan landade jag i att lägga till bladens utseende i beskrivningen och kallar den Hoya sp. aff. caudata (Sumatra, släta blad).
Hoya caudata (NS10-116) och Hoya sp. aff. caudata (Sumatra, släta blad)
