Dischidia sp. aff. thaithongiae

Det var visst redan tisdag igen så då var det dags för ytterligare en Dischidia. Det här är en favorit hos mig, en graciös, småbladig (oftast) Dischidia som både kan få vackra röda toner och mörka kanter.

Den är inte riktigt så exotisk som den låter då den varit i odling ganska länge, även om den inte är vanlig. I Europa har den felaktigt förekommit (och förekommer ibland) som bengalensis, och mer korrekt har den även förekommit som aff. kerrii. 2018 publicerades Dischidia thaithongiae, som är mycket lik denna.

I vanliga fall tycker jag sällan att det finns en poäng i att byta vad en sp. aff. kallas (trots att det bara betyder att den är lik en art, och samma växt kan vara lik flera arter) och att det istället bara orsakar mer förvirring och dubbletter i odling. Det här är en av mina undantag eftersom den inte varit speciellt etablerad som sp. aff. kerrii och den är så pass lik thaithongiae att det ger ett värde i att säga att den är lik den arten.

Jag tycker den är ganska tjurig med att blomma, även om den sätter blomställningsskaft då och då. Oftast blir det bara blommor på något enstaka skaft, som sedan tar paus. Men blommorna är ändå inget uppseendeväckande, utan det är bladen som gör att jag älskar den här Dischidian.

De allra flesta bladen håller sig vackert små även om den då och då producerar några bladpar som är riktigt långa. Men oavsett längd håller de sig mycket smala och det långa avståndet mellan noderna gör att den blir luftig och graciös. Den klättrar dessutom ganska fint och jag tror att den borde kunna bli fin på ett stöd, men jag har inte vågat pröva på den här plantan än.