Glad Påsk!

Vackra Hoya ‘Lime Sherbet’ får vara min lilla påskblomma i år. Den är inte helt gul, men jag tycker den har en så härligt vårfrisk färg att den passar perfekt.

Det har varit lite skrivet här eftersom jag fortfarande arbetar ikapp mig efter att ha besökt Nordiska Trädgårdar förra veckan. Förra året var jag ganska besviken efter mässan och undrade faktiskt om det verkligen var värt det i år, men klart jag inte kunde hålla mig från det. Och tack och lov var det faktiskt en riktigt härlig mässa för mig! Det märktes att det fortfarande var mycket färre specialiserade utställare, och de som stod verkar få mindre och mindre montrar med varje år, men jag hittade precis vad jag ville ha och kom hem med massa sticklingar. Jag fick även chansen att heja på en del nya och gamla bekanta, och hade fördelen att gå på torsdagen med en annan växtnörd vilket var en ny men trevlig upplevelse för mig.

Det enda jag ångrar nu i efterhand är att jag inte kom hem med ytterligare en Saintpaulia. Jag är ingen superfan av dem, men det gör dem till perfekta små glädjeämnen. De går att placera i mörka hörn där jag inte vill odla annat, och växer och blommar tacksamt trots allvarlig misskötsel. Den här bilden får säkert Saintpaulia-fantaster att hicka, men de har stått där i samma kruka sedan de fick följa med hem från Nordiska trädgårdar 2018 eller 2019. Det är nog dags att plantera om för färgerna på blommorna börjar bli lite urvattnade, men jag tycker faktiskt de med tiden fallande stammarna är ganska attraktiva.

(Och ja, jag borde rensa bort de döda blommorna. Och de döda bladen hos Episcian under. Tack och lov att jag kunde beskära bilden så de trötta Columnea-arterna ovanför inte syns)

Hos Hoyasällskapet hade jag tur och hittade två andra kloner av Hoya megalantha än den jag redan odlar till ett mycket överkomligt pris. Dessutom en stickling av en fantastiskt frösådd av Hoya fitchii, samt en stickling av en nyare, insamlad art med söta rosa blommor som aldrig riktigt tagit sig ända fram till mig. Jag hade också den oerhörda turen att få byta en del växter och få ett par arter jag verkligen sett fram emot att få odla, något jag är så lycklig och tacksam över att få göra. Dessutom skickade en speciell Hoyaängel med några extra sticklingar som jag suktat över. En fantastisk skörd med andra ord. Men nytt för i år var även att företaget Grönväxtriket hade med sig en massa olika rotade hoyor, och jag tänkte skriva lite om det.

Vi är ju inte så bortskämda med att kunna köpa speciellt många hoyor i handeln här i Sverige, och när de väl finns så är de sällan så ovanliga att de attraherar samlare (även om man som nybörjare kan få tag på riktigt fina hoyor på det sättet). Att då kunna välja mellan massor av olika sorter genom att titta på blad och jämföra är en oerhörd lyx! Jag har en ganska stor samling hoyor, men lyckades ändå hitta flera jag både ville ha och inte hade (Och för de som missade mässan går det att besöka deras butik i Katrineholm för samma upplevelse). Jag hoppas att många nybörjare som kanske blir lite avskräckta av sticklingsförsäljningen (men det ska man inte vara, sticklingar är lätt med Hoya!) tog chansen att bekanta sig med hoyasläktet i deras monter.

För de som är nybörjare med Hoya behöver jag ge en liten varning. Traditionellt så har man inom Hoya skiljt olika kloner åt genom att ge dem olika typer av accessionsnummer. På sistone har detta ibland missbrukas, framför allt när det kommer till nyinsamlade hoyor. Då många som tidigare importerat varit mycket insatta har problemet ofta hanteras tidigt i kedjan så fel sällan nått speciellt långt. Men med en mer kommersiell kedja så hänger felen med mycket längre. När det kommer till de hoyor som såldes av Grönväxtriket så fanns det t ex en hel del IML-nummer, varav den stora majoriteten helt fel. Det gör inte hoyorna mindre vackra -jag köpte själv en Hoya med ett IML-nummer som var helt fel och som jag raskt tog bort väl hemma- men bli inte för irriterad om någon i framtiden talar om att det helt enkelt inte stämmer när du visar upp din förhoppningsvis vackra och stora planta. Samma sak gäller vissa ursprung, men det felet har inte riktigt samma genomslag.

Sticklingarna de sålde var välrotade i mycket små krukor. Det här är ju inget ovanligt för uppdrivning, men det kan vara viktigt att veta att substratet i dessa små krukor är för tätt för hoyor generellt (om du inte är riktigt duktig på att vattna). Dessa hoyor behöver ju planteras upp i lite större krukor, och behålls innehållet i krukan intakt så betyder det oftast att stammen och rötterna med tiden kommer ruttna.

Istället när man köper hoyor planterade så här gör man bäst i att ta bort och luckra upp substratet för att sedan plantera det i en typiskt luftig hoyamix.

Så här såg rötterna ut på sticklingen ovan efter borttagning av kokossubstratet. Det finns inget behov av att rensa rötterna så här mycket, jag gör det enbart för att jag vill inspektera hela stammen och leta efter tecken på rotlöss, sedan tar jag själv bort alla rötterna och rotar om. Jag kan med glädje meddela att de flesta rötter var väldigt fina, och det inte fanns några tecken till rotlöss på en enda av sticklingarna.

Ska man bara plantera upp dem i en större kruka räcker det med att få bort det mesta av den täta jorden och plantera dem som sticklingarna på bilden nedan ser ut.

Jag rotar alltid om alla mina nya växter, både för att jag tror att de växer bäst om en planta får etablera sina rötter i samma substrat som den ska växa i, men också för att jag är väldigt rädd att få in olika typer av skadegörare. Det är någonting som kommer med att ha en stor växtsamling, helt enkelt. Av samma anledning så får alla mina inköpta växter finna sig i karantän för att inte något jobbigt ska sprida sig. Förra året så skrev jag en inlägg om att rota sticklingar inför mässan, så i år tänkte jag fortsätta med att visa hur jag behandlar mina nyinköpta sticklingar.

Mina karantänlådor är valda för att de är lufttäta. Det är inte ett bra sätt att odla växter på, men det är ett bra sätt att förhindra spridning av eventuella fripassagerare. Och så länge det inte är för vått så överlever och rotar sig sticklingar fint i det under ett par månader.

Jag gillar bäst att rota i vitmossa, även om andra alternativ finns. Men kombinationen av en sur rotningsmiljö och automatisk fuktkontroll är oslagbar för mig.

Det finns två viktiga detaljer för framgångsrik rotning i vitmossa. Den första detaljen är att se till att den bara är lätt fuktig. Är den för blöt kan den inte suga åt sig extra fukt och riskerar därför att leda till att sticklingar ruttnar. Blöt gärna upp mossan med rikligt med vatten, men krama sedan ur den så mycket det bara går.

Den andra detaljen handlar om att se till att vitmossan hålls luftig. Efter urkramningen så ser det inte ut så mycket för världen, men det här är mer än tillräckligt när mossan väl skakas upp och får lägga sig luftigt.

Förberedda rotningslådor

Eftersom hoyor rotar sig i hela sin längd så är det ofta så att långa, flernodiga sticklingar kan delas. I många fall görs detta bäst efter rotningen när alla delar har fått rötter. Det finns ett undantag till det och det är om sticklingar är trötta eller väldigt stressade. Då kan det vara vettigt att dela direkt utifall någon ända redan blivit dålig, så det inte sprider sig. Den här ytterst generösa sticklingen av Hoya megalantha var ganska trött i bladen, så den delade jag upp innan rotningen.

Alla sticklingar blir kontrollerade, avsköljda och ibland ansade innan de placeras ovanpå mossan (inte i) för rotning. Jag ser till att åtminstone någon del av alla sticklingar kan få ohindrat ljus, men annars så blir det lätt lite tight i lådorna efter en mässa som denna.

Och innan jag går vidare måste jag bara pausa och visa upp ett par sticklingar. Först så fick jag denna fantastiska Hoya albiflora av min hoyaängel. Jag har sett bilder på arten innan, men när jag fick se den här sticklingen så var det som jag aldrig ens sett bilder på den. Wow dessa blad säger jag bara!

Jag fick också tag på en riktig önskelisteväxt på mässan, nämligen Columnea ‘Jude’. Det är något så ovanligt som en rosablommande Columnea, och jag har försökt hitta den i några år. Det här kanske är det fynd som värmer mig allra mest, kan jag säga. Och som en epifyt så rotas den förstås fint med hoyorna, såklart.

Tillbaka till karantänsprocessen. När alla växter är instoppade så stängs lådan, och sen får de stå under lampor. Jag tittar till dem någon gång i veckan för att rensa bort eventuella dåliga delar, och efter ungefär två månader får de en intensiv kontroll (om inga fripassagerare dykt upp innan) och om lådan då är fri från skadegörare så är de välkomna in i samlingen.

Eftersom jag dröjde så länge med att skriva det här inlägget så hann jag med en smygtitt på växterna med. Efter runt en vecka är de flesta redo att planteras upp sett till rötterna (som synes på denna snygga frösådd av fitchii). Den enda anledningen till att de får stanna där längre är för att försäkra mig om att de är helt friska och angreppsfria. I de flesta fall är det så, och av alla växter jag fick med mig hem så har jag inte sett några tecken på skadegörare, men som sagt, med stora växtsamlingar lönar det sig att vara lätt paranoid.

Inte alla är helt redo, och den här sticklingen visar även varför man helst inte ska dela sticklingar innan alla delar fått rötter. För rankor så är nämligen inte alla delar lika viktiga, och oftast rotar sig den tunna nytillväxten bäst och fortast. Det gör inte den delen till en bra stickling, men dessa rötter, och ansamlingen av hormoner i toppen, kan hjälpa till att försörja hela sticklingen med energi och vatten tills dess alla delar har fina rötter.

Jag kan inte låta bli att visa upp några till som fångat mitt hjärta. Denna silvriga verticillata har inte haft några problem med att få rötter vilket talar för att den kommer visa sig lättodlad.

Och kolla in dessa blad hos ‘Silver Heart’. Bladen är fortfarande inte helt uppvätskade men det är ren kärlek.

Räknas rötter som något som kan fånga en? Jag röstar för.

Den här underbart vackra, storbladiga Hoya hittade äntligen hem till mig från Grönväxtriket. Jag köpte den som sp. Aceh, men i all ärlighet har jag sett den med tre ursprung än så länge, så hos mig blir den bara Hoya sp. för tillfället. Det tar inte något från skönheten.

Slutligen avslutar jag med vad jag hoppas kommer vara mitt lilla påskägg i år. Det är inte en nykomling, men vältimad är den (kanske). Även om jag inte vet om blommorna kommer vara lika häftiga som knopparna.

6 svar på “Glad Påsk!”

    1. Det är en nyligen insamlad art som vanligen går under Hoya sp. Kalimantan. Den får små, minutiflora-liknande blommor (eller ska få, jag har inte sett den i blom). Men bladen ska kunna få vackra färgskiftningar och mörka kanter och det är därför den stått på min önskelista!

  1. Vilka finingar du fick tag på! 😊
    Vilka stora hoyablad! Är den även storblommande?
    Å en rosa columnea 😍 Jag var förbi den montern, även grönväxtriket men det var så mycket folk så det var svårt att titta, men så föredrar jag dock orotade hoyor så motivationen att böka runt med annat folk där var inte så stor. Med facit i hand så hoppas jag kunna gå på en torsdag istället. 😊

    1. Ja, jag hade en riktigt fin mässa! Tyvärr är nog inte den storbladiga storblommande, hade inte det varit perfekt? Men det är nog större sannolikhet det blir en vanlig liten bollflock som faller efter 2-4 dagar. Det är ju inte helt lätt att komma fram till alla montrar och se allt, jag tyckte vi svepte genom hallarna bra men nu i efterhand så inser jag att jag missade både det ena och det andra. Och torsdagar är lite speciella, det svåra är att lyckas bli ledig 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.