Dischidia hirsuta

Dischidia hirsuta är en väldigt variabel och vanlig art, både i naturen och i odlingshobbyn. En person jag pratade med nyligen nämnde att de är lite som Hoya verticillata (en mycket variabel och vanlig hoyaart) och jag kan bara hålla med. Men till skillnad från verticillata är hirsutorna små växter som lätt går att klämma in om man bara “behöver en till”.

När jag skaffade mina första hirsutor tänkte jag att jag kunde odla ett par, tre kloner -med lite olika blad och blommor på dessa skulle de bilda en vacker kontrast, och det var ungefär så mycket utrymme jag tänkte offra på hirsuta. Men så nästlade sig in hos mig med sina söta blad och skira rankor.

Så varje gång jag stötte på en ny klon tänkte jag att den nog är värd att odla upp, och i framtiden har jag lovat mig själv att samplantera så många olika blomfärger jag kan så jag kan få en riktig regnbågsplanta, så nog kan jag skaka fram lite extra utrymme… tillfälligt?

Och ju fler jag samlar ihop, desto sugnare blir jag på alla andra kloner jag inte har. Eftersom hirsuta är ganska vanlig världen över finns det enorm variation, men de färdas sällan speciellt långt. Så ännu har jag inte fått tag i den klassiska rödbladiga som odlas en hel del i Nordamerika, eller någon av de supersnygga tvåfärgade blommorna som är rödgula eller ljus/ceriserosa… för att inte tala om de “omvända”, där det är kronspetsarna som är färgade i rött och den ljusare delen sitter mot blomskaftet…

Med andra ord är arten svårt beroendeframkallande, och jag behöver nog åtminstone en 3-4 till innan jag känner mig mättad på den. Odlingsmässigt passar den lika bra på stöd som i ampel, eller varför inte i ett vivarium. En perfekt liten kamratväxt till i det mesta i odlingsväg, vågar jag nog påstå. Med det i åtanke knåpade jag ihop en liten sida till några av mina kloner, den går att hitta HÄR.