Väderlek och tandagnissel
Rubriken kanske blev lite melodramisk, det medges. Men även fast jag odlar inomhus styrs mycket av väder och årstider. Jag är en stor anhängare av växtbelysning, men förutom i mina vivarium så odlar jag i rumsmiljö. Det gör att växterna får uppleva skiftningar i temperaturer och luftfuktighet (och för all del ljus) beroende på vädret utomhus. Jag har ett rum som visat sig vara ganska passande för mina storblommande hoyor. De är för stora för att få bra växtbelysning (i alla fall av den typ jag kan leva med). Men det rummet skiftar väldigt mycket i temperatur beroende på årstid. På vintern är det väldigt svalt, och på sommaren väldigt hett (och ljust). Det har passat perfekt för dessa som växer till sig under somrarna, saknar ner av kylan på vintern och sätter knoppar när ljuset (och värmen) återvänder på våren. Det har krävts lite finjusteringar men i år trodde jag verkligen jag hade fått till det. Alla mina macgillivrayi hade satt knopp (även mina tre tvååringar) utom en som i all ärlighet aldrig riktigt kommit igång och trivts. De äldre plantorna hade många blomställningsskaft och knoppar. Jag hade förväntat mig en fantastisk explosion i slutet på mars, men det kanske visar på hur naiv jag var. Framför allt boende i Sverige. För vad som hände var förstås att kylan slog till igen ett par veckor och alla stora vackra knoppar trillade av en efter en. Bara en enda knopp överlevde på en förstagångsblommare, och blomman blev lätt missbildad. Men det är bara ett år kvar till nästa vår antar jag…
Detta är Hoya macgillivrayi från Lockhart River (IML 0688). Jag köpte den för snart två år sedan, och var initialt väldigt nyfiken på den. Hoya macgillivrayi har inte speciellt stor variation. Bladen ser likadana ut, och blommorna varierar visserligen lite i färg, men färgen påverkas väldigt mycket av miljön. Så det man kan förvänta sig är röda blommor av någon typ, och det är oerhört svårt att förutsäga hur mörka eller ljusa blommorna blir, och om de blommar med lite kallare eller varmare färg. Att jag blev väldigt nyfiken på denna var för att bladen såg lite mer annorlunda ut än vanligt. Det var faktiskt därför jag köpte sticklingen, till och med. Bladen var bredare vid basen än mina normalt blir, och nerverna syntes tydligt.
De första bladen den fick liknande de på sticklingen, men tyvärr blev bladen formade som de ganska klassiska macgillivrayi-bladen hos mig efter att den bott in sig. Nervaturen är fortfarande aningen mer tydlig än hos mina andra, men inte mer än så. Den är fortfarande en väldigt trevlig klon. Den stod stilla ett tag medan den fick sitta i en mindre kruka det första året (den var tvungen att vänta på att någon annan växt gjorde plats till en ordentlig kruka) men efter omplantering våren 2021 fick den sina första blomställningsskaft under sommaren, vilket är ganska snabbt och smärtfritt för att vara en macgillivrayi. Jag hoppas de snygga bladen ska återvända när plantan får lite ålder, men jag räknar inte med det.
De äldre plantorna klarade av de ganska extrema temperaturväxlingarna bättre. När det blev kallt föll de större knopparna, men de små knopparna stannade faktiskt kvar på plantan. Bäst klarade sig Hoya macgillivrayi ‘Rainforest’ som faktiskt lyckades blomma igenom väderomslagen. De flesta knopparna föll, men två till tre knoppar stannade kvar på varje blomställningsskaft och öppnade sig fint. Den satte även nya små knoppar som höll hela vägen och belönade mig med denna underbara flock.
Apropå färger i blommorna så är det inte bara så att färgen varierar med miljön, men blommorna är även väldigt reflektiva och ser lätt iriserande ut (iridescent på engelska, det är inte alla dagar man får lära sig ett nytt svenskt ord, men den svenska motsvarigheten är faktiskt iriserande) med hjälp av glittret i dem. Samma flock ser både ut att vara lilaaktig och rödaktig beroende på hur ljuset faller.
