Mina Hoya hanhiae blev ganska nyligen omplanterade i det substrat jag föredrar när det kommer till hoya: pinjebark med lite sphagnummossa i. Det visade sig vara lyckosamt och båda visar på fantastiskt tillväxt, speciellt som jag även klippte ner dem under omplanteringen. Hoya hanhiae (pink) har dessutom satt en monsterklase jag väntat hela dagen på ska öppnas (Förgäves, som ni märker av avsaknaden av blombilder). Jag har räknat till minst 55 knoppar innan jag tappat räkningen. Jag blir nog tvungen att sätta en strumpa över klasen så jag kan räkna när blommorna trillar av.

Det är svårt att tro att jag klippte ner denna planta till en tredjedel av dess storlek nyligen

Annars har hemmaväxterna fått ganska lite uppmärksamhet på sistone när jag varit upptagen med nykomlingar och förberedelse av flytt. En som jag har kikat lite på då och då är lilla Drosera adelae som blir större och större. Vi börjar få en brist på sorgmyggor härhemma igen och numera är det bara en enda planta som fortfarande lyckas fånga dem. Gissa vem?

Någon som går på svältdiet är den här lilla kannrankan. Den kom förra året och har stått och velat länge. Nu har den äntligen satt igång men jag är rädd att flytten om några månader kommer straffa sig rejält bland mina stackars kannrankor.

Hoya sipitangensis får givetvis en blick eller två. Jag kan verkligen inte understryka nog hur trevligt det är med klasar som böjer sig uppåt. Det hjälper ju inte om blommorna är söta när de hänger ner och man inte är där och pillar för att kika.

Slutligen förgyller den lilla påskkycklingen Hoya erythrina stunderna vid datorn. Att den lilla klasen kan droppa så mycket nektar (som dessutom är supersöt) men inte lukta någonting är ett mysterium.

Glad Påsk!