Hoya thomsonii
Den här klonen av thomsonii köpte jag som pink flowers, hairy leaf. Det finns en del kloner av thomsonii som skiljer sig lite åt. Jag var på jakt efter denna eftersom det var den klon som verkade ha bäst doft. Våra luktsinnen skiljer sig åt och det är alltid en risk att gå på någon annans doftomdöme. Hoya thomsonii har ett rättmätigt rykte om sig att dofta riktigt starkt. Många tycker dessutom att den doftar fruktansvärt. Å andra sidan är det många som tycker den doftar underbart med. Så innan jag började odla den tänkte jag att jag skulle försöka få tag på en klon med mer positiva doftomdömen än negativa. Sagt och gjort, i mars 2019 flyttade den hem och blommade första gången i oktober samma år, 7 månader gammal. Det ska sägas att blomprocessen var en av de plågsamt långsammaste jag har bevittnat. Den rotade sig fint i bark med lite mossa och började växa ganska snabbt. Bara efter några bladpar började den utveckla det första blomställningsskaftet med knoppar. I vanliga fall brukar knopparna falla på en så liten planta som knappt kommit igång, men inte på denna. Istället tvärstannade den i växten och började ytterst långsamt utveckla knopparna. Och när knopparna verkade helt färdigutvecklade stod de sedan stilla i en vecka innan de började öppnas. Den första dagen och kvällen doftade den ljuvligt i hela vardagsrummet. Jag var så nöjd med mitt val av klon. Sedan kom den andra dagen. Plötsligt var den ljuvliga doften förbytt i en fruktansvärt stinkande doft som spred sig i hela hemmet. Att en sådan liten klase kan dofta så mycket! Tack och lov doftade den inte hela blomningen, men kan jag inte begränsa doften tror jag inte denna hoya blir långlivad här, sin skönhet till trots.
Hoya thomsonii har ganska tjocka, håriga blad. Bladen är mörkgröna och kan ha lite sporadiska silverfläckar, men håren får de ofta att se grå eller guldassiga ut. I skarp kontrast står blomskaften och blomknopparna som är blanka och skinande. Det är nästintill så att knopparna är mer iögonfallande än blommorna. Blommorna är håriga och i bra storlek till bladen. Hur pass rosa blommorna blir varierar lite från blomning till blomning. Bikronan är slät och vit. Jag är väldigt förtjust i den rosa ton som blommorna får. Färgen är lite obestämbar rosa med en ton av lila och så stark att fotona nästan ser redigerade eller underexponerade ut. Jag odlar den i ampel och den verkar inte klättra något vidare. Annars har den varit lättskött och som ett extra plus hängde blommorna kvar i två veckor innan de slutligen föll av.
