Hoya sp. aff. lambii
- sp. Kalimantan (SLM-04)
- sp. Borneo
- sp. Borneo
Hoya sp. aff. lambii är en art som ännu inte blivit publicerad (eller identifierad) när jag skriver det här. Eller ja, benämningen är ju i sig inte en art, och inte heller behöver alla som kallas så tillhöra samma art. Det betyder bara att den liknar lambii. Den började kallas Hoya sp. aff. lambii på grund av likheten med Hoya lambiis blommor, men själva växten och bladen är annorlunda. Den ligger närmare forbesii i mina ögon, i fråga vad man kan förvänta sig av blommor, blad och växtsätt. Men eftersom benämningen är så pass etablerad för flertalet nära besläktade kloner så får den heta så här ett litet tag. Arten tog världen med storm runt 2019-2020 och många olika kloner samlades in och spreds världen över. Det är en varmväxande art med dekorativa blad där nerverna höjer sig rejält över bladytan. Baksidan har en ganska tydlig mörkare ton med mörka nerver och ofta mörka prickar. Blommorna är gula och kortlivade men knopparna är trots sin tråkiga färg dekorativa. Storleken och formen på bladen varierar mellan klonerna förutom att bladen är spetsiga. Bladen har oftast dekorativa silverområden, men inte alltid. Den har en uppskattad tendens att kunna bli röd i gott ljus, med uppresta gröna nerver, något som är oerhört attraktivt. Tyvärr är inte tendensen lika stark hos alla kloner. Den är lättodlad, men svarar bäst på en varm och ljus odlingsplats, och är mer suckulent än man kan tro vid första anblicken. Med andra ord är det lätt att övervattna den, framför allt i början. Väl etablerad är den inte lika kinkig och mina plantor tenderar att dricka mycket i sina odlingsmiljöer.
Hoya sp. Kalimantan (SLM-04)
Den här klonen köpte jag från Surisa och är insamlad av Sulaiman, vars hoyor fått prefixet SLM. Den är nog den mest lättodlade klonen och blommade första gången i mars 2021, ganska exakt på årsdagen av hemkomsten. Den började växa nästan direkt när den kom, men långsamt. Med tiden trappade den upp takten och har sedan dess pålitligt växt. Jag odlar den i bark på stöd.
Precis som för de andra klonerna är det bladen som gör plantan. Den blir inte rödfärgad hos mig, men det sparsamma silvret kan bli vackert rosafärgat. Det i sig är en indikation på att bladen säkert kan bli röda i vissa odlingsmiljöer, bara inte min tydligen. Blommorna håller i två dagar och är doftlösa, men droppar mycket nektar. Efter de två dagarna halvsluter sig blommorna och hänger sig kvar i ytterligare ett par dagar efter det. Det är inte för illa, eftersom knopparna och de halvslutna blommorna är ganska dekorativa. Faktum är att jag nästan tror att knopparna, som är gröna och med en intressant textur precis som bladen, är trevligare än blommorna. Det som är mest utmärkande för den här klonen är att nerverna sitter i ett rakt mönster som upplevs jämnt. Hur tätt nerverna sätter sig i bladen verkar variera ganska mycket, precis som bladstorleken. Om den odlas i gott ljus får bladen mycket struktur och blir hårda och matta. Odlas den mörkt tenderar bladen att bli tunnare och mjukare, med mindre textur och istället en mer blank yta.
Hoya sp. aff. lambii (Borneo)
Det här är en av mina största bladkärlekar. Den liknar en av de första Hoya sp. aff. lambii-klonerna, men ses sällan numera, kanske för att den konkurrerades ut av de andra mer lättodlade och belönande klonerna. Den kom hem med en laddning sommaren 2021, tyvärr drabbat av toppskottskvalstret vilket den tog sin tid att bli fri från. Bladen den kom hem i var helt enorma, fotlånga, röda och med ett vackert mönster av gröna nerver. Efter behandling och acklimatisering till mina förhållanden så når bladen sällan halva den storleken och får en mer spetsig form. Men de blir fortfarande vackert rödlila på vintern när den odlas svalare, och har oerhört strukturerade blad med mycket silver. Den fantastiska färgen på denna verkar främst lockas fram av kyla snarare än styrkan på ljuset. I mitt tycke är bladen i klass med undulata eller versteegii, så mycket älskar jag dem. Blommorna håller bara en dag, men under den kvällen och natten doftar de faktiskt starkt av något jag upplever som någon typ av persikotvål, men fruktlakrits har även föreslagits som en bra beskrivning. En väldigt unik och god doft i min näsa. Knopparna tenderar att få mer färg på denna klon vilket leder till att även blommorna ser ut att få mörkare dragningar där baksidan skiner igenom det gula. Blommorna är större än på de andra sp. aff. lambii-klonerna jag odlat, men det gör dem fortfarande inte speciellt stora.
Till skillnad från mina andra kloner har den här växt ganska långsamt. Stadigt, men långsamt. Det kan bero på att den står svalt flera månader om året så jag kan beundra dess vinterskrud. Den blommade första gången något under två år, och tog därför mest tid på sig av alla mina kloner. Den första tiden odlade jag den i bark på stöd, men den fick sedan flytta upp i en storlek större självvattnande kruka med lite sten i. Den sätter regelbundet blomställningsskaft precis som de andra klonerna. Även om den inte är direkt trög att få knoppar jämfört med andra hoyor tycker jag den är tydligt segare än de andra klonerna jag odlat. Bladen gör den mest unik bland klonerna, och skulle jag bara odla en skulle jag odla den här. Samtidigt så tycker jag att den här går att odla bredvid vilken annan klon som helst och fortfarande ge vacker variation i en samling.
Hoya sp. aff. lambii (Borneo)
Det här är ytterligare en Hoya sp. aff. lambii-klon från Borneo. Den kom hem samtidigt som min favorit av klonerna och har därför ständigt hamnat i kölvattnet. Jag har valt bort den ett par gånger, men varje gång när jag bara haft en mindre planta kvar har jag ångrat mig och behållit den. Den är ett utmärkt exemplar av arten och påminner mycket om klonen SLM-04 med ett fåtal viktiga skillnader. Först och främst kan denna klon lätt bli vackert röd i bladen. Utseendemässigt lägger sig nerverna mer ojämnt hos denna vilket ger ett vildare utseende. I övrigt, i blommor och blad, är de mycket lika varandra i struktur och färg även om denna klons blommor tenderar att kunna bli mycket mörkare, och oftast bara håller i en dag. Doften är samma underbara persikotvål-fruktlaktrisdoft som min större klon, men mycket svagare och fyller inte ett rum. På pappret tänker jag alltid att det är dags att bortprioritera denna, men varje gång jag står där och beundrar bladen kan jag bara inte ge upp den helt. Och på ett sätt så kompletterar denna både min större klon, och SLM-04, på ett perfekt sätt.
Odlingsmässigt kan denna vara en av de bästa klonerna att odla. Den kom med med toppskottskvalster sommaren 2021, men klarade sig väl under behandlingen trots precis importerad. Till skillnad från mina andra kloner har den här växt i en stadig takt och jag har kunnat odla upp den till en planta och ångrat mig ett par gånger sedan jag fick hem den. Den blommade första gången 15 månader gammal, och sätter lätt nya blomställningsskaft och knoppar. Förmodligen skulle den blomma oavbrutet om jag lät bli att klippa den så mycket. Den har också fått flytta runt en hel del och har visat sig tålig mot olika typer av odlingsmiljö. Jag odlar den i pinjebark, på stöd.
