Hoya surisana

Hoya surisana är inte en personlig favorit hos mig, men det kanske snarare beror på konkurrensen än den faktiska arten. Den är en fantastisk krukväxt på sitt sätt och tillräckligt unik för att vara väl värd att odla.

Den hör till de tunnbladiga som omväxlande klättrar och faller med rankorna, vilket är hela anledningen till att den inte är en brinnande favorit hos mig. Dessa hoyor är alltid ett elände för mig att få till någorlunda vackra, och efter att redan valt andra favoriter av dessa så grämer sig mitt estetiska sinne över flera. Om jag en dag får mer utrymme att odla på så jag kan låta dessa få ta platsen som kommer deras växtsätt till rätt kanske jag ändrar mig, men det är nog osannolikt.

Med det sagt så är det verkligen en Hoya värd att titta en extra gång på om man är skicklig med att tämja sina hoyor. Den har ett ovanligt utseende med sina långa foderblad och öppnar sig helt även i torr luft. Den höga bikronan gör att blomman upplevs precis så tredimensionell som den är. Vid första anblicken så går inte tankarna heller till de traditionella femstjärniga blommorna inom Hoya. Den blommar tidigt, ofta med flera flockar, och har en helt unik doft.

Doften är mycket stark, men inte alls blommig. Jag har just suttit och författat dess sida och ”diesel, popcorn och socker” är det bästa jag kunde åstadkomma. Den är inte dålig, utan faktiskt ganska behaglig, men mycket speciell.

Jag har inte odlat min Hoya surisana speciellt väl. Den planterades tillfälligt i en samplantering för snart 2 år sedan, och har sedan fastnat där. Trots det blommade den tidigt och har visat sig underbart anspråkslös. Den är en av de där hoyorna som inte helt matchar min personliga smak, men jag gärna skulle ge bort eller rekommendera till någon ändå.