Ännu mer nerver!

Den här nervade har jag börjat skriva om ett par gånger tidigare, men alltid avbrutit mig själv. Historien är för krånglig även om plantan inte är det. För många år sedan producerades en enorm mängd Hoyahybrider av Michael Miyashiro, även om bara ett fåtal av dem verkar ha överlevt till idag. Många av dem fick aldrig något namn men en som fick det var ‘Sabah Beauty’, en korsning mellan meredithii och finlaysonii. Vid den tiden var inte callistophylla publicerad, och många av de vi idag kallar callistophylla kallades meredithii då (eller aff. finlaysonii) så det är inte helt orimligt att en eller båda av föräldrarna var just en callistophylla. Jag har alltid velat odla den kultivaren, även om information om den har blivit mer och mer sällsynt -när jag först letade efter den fanns lite smulor här och var, men numer verkar det knappt finnas några spår kvar av den.

En av anledningarna till det var att identifieringen blev grumlig. Hoya callistophylla publicerades 2000 under titeln “The Sabah beauty Hoya”, och nästan omedelbart började flera callistophylla-kloner säljas som just callistophylla, the Sabah beauty. Jag tror nog inte jag behöver skriva ut vad som hände efter det. Efter det har Hoya callistophylla samlats in på många platser och visat sig väldigt varierande, så det är heller ingen omöjlighet att en eller två kloner liknar hybriden väldigt mycket och ytterligare komplicerat saken, framför allt om en eller två föräldrar till kultivaren är just callistophylla. Det är heller inte omöjligt att hybriden idag helt maskerats och helt enkelt blivit en av en hel radda callistophylla som finns i odling.

I alla fall, i jakten på kultivaren har jag haft nöjet att odla en hel del olika kloner. Den här kommer från Epiphytica, och såldes visserligen med tilläggsnamnet Sabah Beauty, men inte som kultivaren (tror jag i alla fall, vem kan veta vid det här laget?). Blomman ligger ganska nära hur typen hos callistophylla ser ut. Dessa blommor håller bara i någon dag, och doftar dessutom lätt citronliknande.

De är lite mer färgsprakande och vackrare än andra kloner jag odlar, även om jag personligen föredrar de blommor som håller lite längre. Blommorna som är vanligast att se tillhör de mer lättodlade callistophyllorna (som ofta säljs som Long Leaf och Short Leaf). De blommorna är lite mindre och mattare, håller i någon vecka och har en svag ganska tråkig doft. På bilden nedan till höger.

Jag hade hoppats att den här klonens rundare blad skulle ge en vacker planta, men vi har inte varit speciellt överens hittills och jag tycker inte plantan är vidare vacker hos mig. Det finns helt klart vackrare callistophyllor, men den har stannar mest som referenspunkt nästa gång jag försöker få tag i den riktiga kultivaren. Jag har dessutom sett den odlas mycket bättre, så vem vet -kanske den fula ankungen blir en svan med tiden!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.