Sommarens debuter

I sommar så har det blivit en hel del förstagångsblommare, och jag vet knappt var jag ska börja. De har alla sina egna sidor på gång som förhoppningsvis snart kan läggas ut. En av de mest förtjusande av förstagångsblommarna var Hoya mitrata. hoya mitrata är Hoya darwiniis fula kusin (nåja). I mina ögon är darwinii den finare hoyan. Men den är lite av en dramaqueen och när jag såg Torill Nyhuus vackra mitrata blomma bestämde jag mig för att jag i alla fall kunde börja med en mitrata… och när darwinii bestämmer sig för att leva så kan den få flytta ut.

Hoya mitrata

Så vid en import bestämde jag mig för att lägga till mitrata. Egentligen brukar jag göra lite mer efterforskningar, men ja. Hem kom en stickling med enorma blad. Nu är stora blad väldigt imponerande, det är jag den första att medge, men stora blad tar stor plats och låt oss just säga att ju fler blommor man har, desto mer uppskattar man småttingarna. Och så var det dags att rota. En nackdel med stora blad är att rotningen blir så mycket svårare. Bladen avdunstar vätska snabbt och skapar ett tryck en stam utan rötter har svårt att klara. Och trots att jag visste att räknar man med att rotningen tar ett tag är det bäst att klippa bort mycket bladmassa, var jag girig och ville behålla de fina bladen. Det blev givetvis inga rötter och sticklingen tynade sakta bort tills jag gav upp och satte saxen i bladen och delade upp sticklingen. Lite hetta och mycket ljus på det och den kom äntligen igång med rötterna. Det första den gjorde var att skicka iväg ett meterlångt skott och sätta ett blomställningsskaft på det. Blommorna var stora, vackra men doftade tyvärr extremt starkt av spearmint på kvällarna, till den grad att den överröstade lacunosorna i samma rum. Den åkte ut och har fått stanna ute sedan dess.

Hoya mitrata
Hoya mitrata

En annan debut var inte lika snabb, utan tog gott om tid på sig. Hoya uncinata skaffade jag för över två år sedan då jag saknade en hoya med den typen av vackra, spretiga blommor. Bladen verkade hyfsat ok så den fick flytta in. Sedan dess har den sakta växt på. Det första året fick den genomlida otaliga falskt spinn-behandlingar som vingklippte den, men efter det så har den lyckats växa till en planta.

Hoya uncinata har ljusa gröngula blad med en annorlunda struktur. Det är svårt att beskriva det men bladen är speciella. Ibland tycker jag de är hemska, ibland speciella och fina. De med mycket silver ser helt klart bättre ut än de blad utan silver. Blommorna är väldigt söta och spretiga. Nektaren fastnar i droppar i bikronans “krokar” vilket gör att hela blomflocken gnistrar. Den luktar dessutom lite kryddigt citron på kvällarna, jag tänker direkt på en asiatisk gryta med lime av något slag.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.