En liten tvilling

Utricularia sandersonii har nyligen producerat en liten tvillingblomma. Tvilling är kanske något milt, siamesisk tvilling är nog bättre beskrivande. Det får mig att undra om det är ett tecken på att den mår bra eller att den mår dåligt. Det är alltid häftigt när plantorna överraskar med något helt oväntat.

Den lite större släktingen Utricularia alpina hämtar sig långsamt men säkert. Den har fått ett par nya blad och det verkar som vitmossan återvänder från de döda i krukan med. För att inte tala om blommorna som jag hoppas kommer öppna sig snart.

Det finns andra som växer med. De små rotskotten av Drosera adelae har snart växt ur sin lilla kruka och ska få flytta in i en mycket större.

En annan Drosera är den här lilla fröplantan. Jag planerar att dra upp några olika arter av Drosera från frö under sommaren och först ut var en pilotomgång. Vilken lycka det var att se den titta upp! Detta frö och dess syskon sattes för tre veckor sedan så jag började bli lite orolig. Om nu bara dessa överlever några veckor till har jag fler frön att sätta.

Cephalotus follicularis har nått en storlek där det är svårt att tänka sig att det var bruna, kala grenar för bara någon månad sedan. Det är bara färgen som släpar efter.

Slutligen lilla Pinguicula cyclosecta. Den här kom med en leverans för inte alls länge sedan. Sedan omplanteringen har de gamla bladen gulnat och trillat av en efter en. Därför var det riktigt härligt att se nya blad växa till. Jag inbillar mig att jag ser en liten ton av blålila som denna arten är känd för att få i starkt ljus.