Genlisea

Om du aldrig hört om det här växtsläktet så är du inte ensam. Man skulle kunna säga att de påminner om Utricularia på det sättet att de istället för rötter har modifierade blad som innehåller fällor under marken. Det går att se skillnad främst på blomskaftet som blir väldigt högt hos Genlisea, att även blomskaftet är lite hårigt och såklart genom att titta på ”rötterna” under ytan. Genlisea har inte fått jättemycket uppmärksamhet och det finns ganska lite information generellt om dem. Det här är en av de absolut vanligaste, en hybrid mellan lobata och flexuosa, som också är den enda Genlisean jag har. Och självklart är det dags för lite namnförvirring!

När den här korsningen gjordes användes lobata och en Genlisea som kallades violacea (giant). Den är därmed mest känd under namnet Genlisea lobata x violacea. Just den klonen, violacea (giant) blev dock senare publicerad som flexuosa. Det gör att det korrekta namnet nu är Genlisea lobata x flexuosa.

Den här plantan är inte speciellt lycklig just nu, mest för att jag råkade plantera den i en för liten och låg kruka. Den har suttit på omplanteringslistan ett tag nu men det har inte hjälpt så mycket. Kanske får den så pass mycket uppmärksamhet nu med sin blomma att den faktiskt får ett nu kruka snart.

Som synes är bladen inte i det allra bästa skicket. De tunna bladen är Utricularia subulata, en notorisk fripassagerare. På bilden ovan syns också skillnaden mellan subulatas blomskaft och Genlisea lobata x flexuosa.

Slutligen har äntligen prolifera fått en liten sida. Jag är notorisk dålig på att uppdatera mina karnivorers sidor. Det är inte helt enkelt att veta när det är dags för dem att få en ny sida och blomningen är inte alltid en lika bra milstolpe som det är för till exempel Hoya. Så jag segar en hel del med att lägga ut sidor där. Värst är det för stackars Sarraceniorna som kanske… möjligtvis kan några sidor i sommar.