Nästa kapitel

Ibland önskar jag tiden kunde röra sig lite fortare. Det kan gå ganska lång tid mellan en knopp som uppenbarar sig och tills blommorna slår ut. Eller tills en liten stickling blir till en planta. En av de saker som jag är mest otålig inför nu är Utricularia alpina som från ingenstans beslöt sig för att skjuta en blomstängsel. Den här plantan har blivit utsatt för ganska hårdhänt användning av såpasprit och ser eländig ut. Att den sedan tyckte det var dags att blomma är helt fantastiskt, även om jag är lite orolig att den inte ska lyckas ta sig ända fram till blomningen.

Utricularia alpina

Det här är en liten nepentheshybrid som jag råkade torka ut förra hösten. Kannrankorna växer långsamt men nu efter ett halvår verkar den äntligen ha studsat tillbaka igen.

Hoya caudata (Sumatra) har inte blommat hos mig och i all ärlighet blivit behandlad lite styvmoderligt. Nu ger den igen genom att sätta sin första blomsterstängsel på ett ställe den med största sannolikhet inte kommer kunna blomma.

Drosera adelae fortsätter växa och bladen börjar bli mer lika sin vuxna form även om det är en bit kvar. Den röda färgen har också blivit tydligare.