Trips

Trips är en skadegörare som slår väldigt olika mot olika typer av växter. Gemensamt är att de väldigt snabbt kan göra vilken växt som helst väldigt ful. Även en enskild larv kan förstöra ett helt blad, även om de ofta förekommer i större mängd. Men beroende på växttyp kan olika behandlingar vara olika effektiva och olika svåra att applicera.

Trips är vanliga och släktet det tillhör har en uppsjö arter, varav vissa är mer skadliga än andra (och vissa inte alls). De trips som vi vanligen har inomhus tillhör ofta de väldigt skadliga och svårbehandlade traditionella arterna som kommer med inomhusväxter, som amerikansk blomtrips eller nejliktrips. Men det är inte ovanligt att få in trips genom öppna fönster och dörrar, vare sig det är en inhemsk art eller trips från grannens inköpta blomkruka. Framför allt på våren och hösten när det kommer några riktigt kyliga dagar kan trips söka sig in i värmen vid vädring. Skillnaden mellan arter kan i vissa fall ses på den fullvuxna insekten i form av färg, teckningar eller avsaknad av teckningar.

Trips rör sig snabbt och den fullvuxna individen kan även flyga, vilket gör både spridning lätt och behandling svårt. Det sägs att trips flyger dåligt, vilket stämmer, men på samma sätt som spinnkvalster rör sig långsamt -det handlar snarare om vad man jämför med än hur begränsade de är. Men det är osannolikt att en trips kommer flyga runt i ett rum och provsmaka alla växter, utan den kommer sannolikt flyga till en växt och sedan stanna där.

Det är tripsens levnadscykel som gör dem oerhört svåra att behandla. De har ganska många stadier i cykeln mellan ägg och fullvuxen individ. Processen kan ta 3-4 veckor, vilket ofta betyder att eventuell behandling mot ett stadie kan ha upphört när nästa generation kommer dit. I varmare temperaturer går det snabbare och kan ta så lite tid som 2 veckor. Utöver tiden mellan ägg och fullvuxen individ lever även de fullvuxna individerna i över en månad, vilket betyder att ägg kan läggas med mer än 8 veckors mellanrum. Det finns ytterligare arter som har ännu mer skrämmande utvecklingssteg: orkidétrips tar 7 veckor på sig att utvecklas från ägg till vuxen och spenderar 3 veckor av dem som puppa.

Det är inte alla trips som är skadegörare som lever på växtsaft som fullvuxen individ. Många arter lever på växtsaft, som den suger ur växtceller, men många lever även på t ex pollen eller andra typer av föda. Gemensamt för skadegörarna där dock att de lägger sina ägg inuti växter, och inte på. Larverna som kläcks lever sedan på växtsaft. Det första larvstadiet är oftast mycket litet och svårt att se. De flesta trips har två eller fler larvstadier. Efter larvstadiet kommer ett förpuppa-stadie, och efter det ett puppa-stadie. I det stadiet äter inte puppan, men den kan fortfarande röra sig, även om den sällan gör det utan anledning. Många arter söker sig bort från växten under puppa-stadierna och drar sig undan och vilar i substratet eller annat ställe. Vissa arter fördriver sin puppatid på växten. Puppan övergår sedan i en vuxen individ som kan flyga och föröka sig.

För växter med tunnare blad är även de första tecknen på trips ofta enkla att se. Bladen får silvriga, tunna områden där allt innehåll av växtsaft sugits ut, och det silvriga området är ofta överstrött av svarta prickar. I början handlar det oftast om svaga stråk, ofta längs bladkanter som kan förväxlas med torkskador, men snabbt handlar det om stora områden.

För växter med lite mer suckulenta blad tenderar trips att främst angripa nytillväxten, vilket gör att de första tecken på trips ofta är nya rankor som kanske är ärrade på en sida, eller ett nytt blad som verkar ha blivit “prickat” och har små, glest placerade ärrbildningar. Dessa är skador som lätt kan förväxlas med andra, fysiska skador, t ex om en ny ranka eller blad utvecklats mot ett stöd eller annat hårt blad. I min erfarenhet så förökar sig inte trips lika explosivt för den här typen av växter, kanske främst för att de verkar begränsa sig till nytillväxten, men likväl förökar de sig och växer i antal. När de är tillräckligt många kommer de orsaka extrem skada. Det är inte ovanligt att de nya bladen utvecklas med de klassisk silvriga områderna så fort de dyker upp.

Själva tripsen är ofta svåra att se tills dess man har ett ganska stort angrepp. De rör sig mycket snabbt och larverna är vana att kamouflera sig genom att trycka sig mot en lätt nedsjunken nerv, kila in under en lätt böjd bladkant eller dra sig tillbaka djupt in i växters ännu inte utvecklade blad. När man väl får syn på dem ser de ofta ut som tunna, ljusgröna och avlånga “maskar”, och räkna med att om du ser en så finns det många, många fler.

För att behandla effektivt krävs att man försöker behandla minst två stadier samtidigt. Oavsett behandlingsform behöver man bryta sig in i och dela av den långa livscykeln för att vara framgångsrik. Det här är viktigt att förstå för ett vanligt scenario vid behandling av trips innebär en eller två behandlingar, en period utan skador, och efter en månad eller två är de tillbaka. Eftersom trips är så rörliga så behöver man använda skadorna för att avgöra om de förekommer eftersom de ofta lyckas gömma sig vid inspektion. Men under ägg och puppastadierna så skapas inga skador, och det är då lätt att tro att man äntligen blivit av med dem. Framför allt perioden under puppastadier till vuxna individer som inte äter av växterna, eller äter högst återhållsamt och därmed ger väldigt små skador. Dessa vuxna individer lägger sedan ägg som är ytterligare en period utan skador. Den perioden kan sträcka sig över två månader, precis tillräckligt länge för att andas ut innan man plötsligt upptäcker massiva skador på blad täckta av nya larver.

Många av de vanligaste arterna av trips på våra växter är resistenta mot många växtskyddsmedel. De dör som vilka insekter som helst om de täcks av något giftigt för dem, men i de flesta fall fungerar fysiskt verkande medel (som orsakar kvävning eller skador på deras exoskelett) lika bra om inte bättre. Det svåra är att lyckas få medlet på tripsen. Odlar man växter som är känsliga för trips rekommenderar jag intensiv och extrem behandling så fort det upptäcks, även om det innebär kasserande av hela plantor och behandling som även skadar växter. Behandlas trips innan de lyckas etablera sig ordentligt och överlappa livscykler är mycket vunnet. Odlar man växter som inte är lika drabbade kan man välja en mer återhållsam, ihållande behandling.

Den första nödvändiga åtgärden mot trips är att ta bort alla skadade växtdelar, eftersom det finns en chans att dessa innehåller ägg. Det här kan vara väldigt smärtsamt, eftersom när man väl upptäcker angreppet så kan en växt halva bladmassa visa tecken på skador, men det är nödvändigt. För de växter som växer i spiralform behöver man oftast ta bort hela tillväxtpunkten inklusive outvecklade blad, något som kan försvaga en planta väldigt mycket. Men det här är det enda realistiska sättet att behandla äggstadiet hos trips. Det finns rovkvalster som sägs även kunna äta äggen (samma sak påstås ibland för rovskinnbaggen Orius), men när man läser på är dessa oftast allmänna rovkvalster som sägs äta “allt”, och efter att ha prövat skulle jag vilja påstå att det inte fungerar mot äggstadiet.

För att behandla larvstadiet finns det en uppsjö olika behandlingar. Det finns biologisk bekämpning i form av kvalster och rovinsekter. Det finns de allmänna medlen mot skadeinsekter, inklusive enkla såpaspritblandningar. Medel som endast förmedlar giftiga ämnen är inte speciellt effektiva. Även här är det ofta effektivt att ta bort drabbade växtdelar och ställen de kryper in för att gömma sig. Vid ett mindre angrepp går det ofta att klämma ihjäl dem. Har man möjlighet fungerar även väldigt varmt vatten mycket bra, både för att skålla dem till döds men även för att spola bort dem från växtdelar och vid någorlunda hårt tryck, spola ut dem ur sina gömställen. Det stora problemet vid behandling av larvstadiet är att de är snabba och experter på att gömma sig, vilket gör det svårt att nå fram till dem. Även om de inte kan flyga i det här stadiet rör de sig lätt mellan plantor så försök att isolera de drabbade plantorna och de precis omgivande för att minska angreppet.

För att bekämpa puppastadiet finns det nematoder som ska gå på pupporna. Jag har inte prövat det. Andra rovinsekter är svåra för effektiv bekämpning eftersom pupporna drar sig undan och rovinsekterna som normalt lever på växter inte direkt söker sig ner i substrat eller till andra gömslen. Det kan även vara effektivt att plantera om växter för att se till att gammalt substrat med eventuella puppor kasseras, men det är sällan en bra lösning om man har en stor växtsamling. Annars är puppastadiet mycket svårt att behandla. Snarare handlar det om att vänta på att de utvecklas till vuxna individer.

Det finns ett flertal behandlingar mot de fullvuxna individerna. Biologisk bekämpning i form av nematoder (som jag ej prövat) eller Orius rovskinnbaggar förekommer. Lyckas man få tag på dem fungerar givetvis den traditionella behandlingen med olika växtskyddsmedel som har fysisk effekt. Även behandlingar som riktas mot flugor och annat flygfä fungerar utmärkt (klisterskivor, sprayer i rummet).

Det svåra med behandlingen mot trips är hur ihållande behandlingen behöver vara under en lång period. Jag använder mig inte av biologisk bekämpning generellt för att behandlingen blir extremt dyr när insekterna behöver förnyas när de dör bort. Däremot är det att rekommendera under en period under vår och höst här i Sverige eftersom trips ofta söker sig in genom öppna fönster och dörrar när det blir kyligt ute. De kan ofta stoppa ett begynnande angrepp från dessa, men de är sällan tillräckligt för att bota ett större. Det är även väldigt arbetsamt att spraya växterna under många månader, även om jag kan tänka mig att det är mest effektivt. Istället föredrar jag att behandla genom att ta bort allt skadat växtmaterial och sedan behandla de vuxna med metoder mot flygfä. Plantor där larver upptäckts spolas med mycket hett vatten, även ner i substratet (om det är luftigt nog). De plantor jag är mindre rädd om packar jag i täta lådor eller påsar tills dess jag har tid att behandla dem (eller starta om dem).

Det ska sägas att trips verkar ha svårt att överleva antingen där syre blir lägre, eller luftfuktigheten är 100% (de har absolut inga problem och trivs fint i förhöjd luftfuktighet). Under ett stort angrepp jag fick 2023 packades många plantor ner i lådor eller påsar. Många av dessa fick ligga helt oöppnade i över 3 månader. Det var inte speciellt god miljö i dessa, och plantorna var inte speciellt lyckliga, men när jag kom mig för att öppna dem så var alla trips borta. Jag önskar att jag kunde replikera vad som hände där, men jag inte experimenterat vidare med det.

En larv av trips som lever helt skyddad inuti en Dischidia-blomma

Även vuxna trips kan vara riktigt svåra att få syn på

Juvelorkidéer tillhör de typiska växter som drabbas värst av trips -de är tunnbladiga, och växer med bladen i spiral så larver kan gräva ned sig riktigt djupt i växten där inget vatten eller medel kommer åt dem. Här en planta som har ett så svårt angrepp tillväxtpunkten dött.

En planta med ett mindre angrepp. Det är svårt att se om man inte letar specifikt efter tecken, men bladkanterna är tydligt silvriga med svarta avföringsprickar.

En planta som precis börjat angripas. Den vita kanten syns tydligt med tanke på kontrasten, men är lätt att förväxla med torkskador eller annat miljöproblem. Kanterna visar ännu inga direkta avföringsprickar.

Larver av trips med områden av utsugna växtceller. Innan de bildar de klassiska stora, silvriga fälten ser det oftast ut så här. Skadorna är väldigt lika och förväxlas lätt med värmeskador, spinnkvalsterskador eller skador från tillväxtstörningar under bladets utveckling.

Hoyor är inte speciellt hårt drabbade av trips i jämförelse (men är fortfarande en smärtsamt för odlare). Trips går främst på nytillväxt hos hoyor och förökar sig inte lika explosivt. Det är först vid ett stort angrepp som skadorna blir markanta, och det är därför svårt att missa de första tecknen. Här ett Hoya macgillivrayi-blad som endast verkar vara lätt deformerat. Deformationen kan vara mycket kraftig och är ofta ett tydligt tecken, men jag har inte någon bra bild på hur det kan se ut. De små vita prickarna är också viktiga i diagnosen och syns ofta tillsammans med tripsangrepp.

Baksidan på samma blad visar typiska tripsskador.

Mycket ofta läker dessa skador ut hos Hoya, även om jag inte rekommenderar att man behåller skadade växtdelar för äggrisken. Det här bladparet kommer från ett gammalt angrepp för flera år sedan, och såg värre ut än ovan macgillivrayi-blad. Det går att ana några ärrbildningar på bladskivan.

Baksidan berättar dock mer av historien. Det här bladet var ganska hårt angripet. Ett blad med mindre skador hade bara haft några enstaka ärrbildningar, precis sådana som bildas när ett ungt blad blir prickat eller skrapat.

Typiska och ganska allvarliga tripsskador på en hoyaranka

Här ses tydligt de vita prickarna som skapas av växtsaften när tripsen äter på växten. Här är det också tydligt hur tripsen inte går på den äldre, suckulenta vävnaden (knappt ens på det tillhörande blomställningsskaftet) men har kalasat på den unga vävnaden när knopparna vuxit fram.

De tunnbladigare hoyorna är mycket mer utsatta för trips, och de med tunnast blad kan bli lika illa angripna som grönsaksväxter eller andra tripsfavoriter. Nedan är ett begynnande angrepp på Hoya paradisea.

Trots tunnbladigheten verkar de ändå ha en god motståndskraft då det är nya rankor och blad som främst drabbas.

Hoya paradisea hör till den grupp av hoyor som gärna släpper sina blad om de stressas, trots att plantan i övrigt mår bra. Andra hoyor som hör till denna grupp är bland annat oreostemma, megalantha och carrii. Det gör att det ibland är värt att undersöka eventuella fallna blad eftersom det kan vara ett tecken på ohyra, som detta bladpar hos paradisea.

Slutligen en annan ganska typisk tripsskada som lätt förväxlas med någon annan typ av skada annat hos en lacunosa.

Baksidan på samma blad.