Städpatrull och snäckor

Bioaktivt är en term som ofta används för vissa typer av vivarium. Det används när man introducerar olika djur för att skapa ett kretslopp, där djuren bryter ner avfall som växterna sedan tar upp. Jag är inte superförtjust i termen, dels för att mikroorganismer introducerar sig själva, så jag skulle tro att alla vivarium med levande växter är bioaktivt i olika grader. Och dels för att det ger sken av att det går att skapa ett kretslopp, vilket inte är speciellt rimligt -ett skåp kommer behöva hjälp att hålla sin balans, och trots att jag älskar mina vivarium djupt, så är de mer konstverk än bitar av naturen.

Med det sagt så finns det ett antal djur som det går att introducera som kommer hjälpa till väldigt mycket när det kommer till att hålla vivariumet fräscht. Dessa benämns ofta städpatruller då deras funktion är att städa bort dött och ruttnande material och svamp. På första platsen kommer hoppstjärtar -springtails- som är små insekter som lever på dött material. Förutom att rensa upp döda delar av växter äter de även med gott mod svamp och mögel, och till och med vissa typer av alger. De behöver inget underhåll alls, och kommer med stor sannolikhet inte ens att synas. När det blir ont om mat dör populationen till stor del bort, och dyker det upp massa mat förökar de sig väldigt snabbt utan hjälp. Hoppstjärtar rekommenderar jag till alla, och jag introducerar dem även till mina krukväxter ibland när jag har extra. Det finns olika typer av hoppstjärtar. Vissa hoppstjärtar, framför allt de som har en rund kropp och ser ut som små kvalster, äter faktiskt rötter. Så inför introducering är det vettigt att köpa en startkultur av hoppstjärtar som garanterat är nedbrytare, för att inte råka ut för några obehagliga överraskningar. Vanliga hoppstjärtar är tropiska vita hoppstjärtar, eller tempererade orange hoppstjärtar, men det finns fler för finsmakare.

Efter hoppstjärtarna kommer gråsuggorna. Gråsuggor har snabbt blivit populära som terrariedjur, även utanför städpatruller, och det finns enormt många olika att köpa. Vita dvärg-gråsuggor har varit rekommenderat i städpatruller sedan en lång tid tillbaka, och kan inplanteras utan någon större planering och eftertanke. Idag kan man även skaffa andra olika släkten -Cubaris, Armadillidium, Porcellio… oerhört vackra djur och i lite olika storlek. Dessa släkten kan vara lite svårare att plantera in. Många av dem har specifika behov och passar inte alltid i t ex ett vått tropiskt vivarium, utan behöver en mer anpassad miljö, eller ett torrare skåp. Gråsuggor i allmänhet kan man även behöva mata. De föredrar och söker sig till dött material, men finns det inte tillräckligt av det så kommer de ibland att knapra på någon mjuk växt. En del av dem behöver även stödmatas för att klara sig bra och föröka sig. Oavsett vilka insekter man vill etablera kan stödmatning alltid vara en bra ide i början för att få igång populationen. Men är det inte något man vill syssla med regelbundet så är det nog bra att fokusera på de som klarar sig själva.

Förutom dessa två kategorier finns det även en hel del andra små insekter tillgängliga, efter intresse och smak.

Pratar man djur får man heller inte glömma de ovälkomna djuren. Precis som för krukväxter kan man riskera att plantera in alla vanliga typer av växtätare -ullöss, kvalster, bladlöss, trips… och ofta utan större möjlighet att behandla. Däremot är biologiska behandlingsmetoder, som är ganska veka i hemmet, väldigt bra alternativ till ett avgränsat glasskåp som kan slutas tätt. Bland dessa finns förstås även snäckorna som det här vivariumet dras med.

Precis som med allt växtskydd så är förebyggande så mycket mer effektivt än behandlande. Kontrollera vad som placeras in i skåpet, helt enkelt. Köper du ett set vackra vivariumväxter, placera dem i en plastlåda eller plastpåse ett tag och se om något ovälkommet dyker upp. Jag tar gärna bort så mycket substrat som möjligt, och går det att ta sticklingar istället gör jag gärna det på nyinköpta plantor. Det finns de som rekommenderar att t ex sterilisera växter genom ett klorindopp (man sänker ner hela växten i en lösning av vatten och klorin) för att döda eventuella ovälkomna gäster. Jag har prövat metoden, och för mig fungerade det inte på snäckor, och växterna blev ofta väldigt slitna av det. Jag är säker på att det går att finjustera metoden så växterna klarar det bättre, men jag har föredragit att ha dem i karantän. Men jag rekommenderar att söka på klorinbad om det verkar vara av intresse.

De flesta av våra krukväxter är faktiskt tropiska växter, så det går att hitta en uppsjö av spännande saker att plantera in från alla möjliga källor. Men man bör vara försiktig med växter som tidigare blivit behandlade med kemikalier. Medel mot växtskadegörare har ofta god effekt eller bättre effekt på andra typer av insekter, och kan även vara giftigt för större djur. Har man planer att husera levande djur behöver sådana växter tvättas och stå utanför skåpet tills dess alla spår av eventuellt gift försvunnit.

Hade det här skåpet blivit omgjort ordentligt hade jag tagit ut och tvättat bakgrunden ordentligt i en väldigt stark klorinlösning och manuellt rengjort alla skrymslen och vrår. Nu blev det inte så, och med det kunde jag räkna med att snäckorna kommer stanna. Men bara för att det finns snäckor behöver det inte betyda att jag inte kan ha det fint under en period. Målet för mig var istället att hålla snäckorna under kontroll snarare än att utrota dem.

Det första sättet jag använder för att få någorlunda kontroll är genom att erbjuda betesväxter som de gillar. Antingen de stackars myrblads-Dischidiorna, eller blad med mjuka, skira blad är favoriter. Många rekommenderar att man t ex lägger ut salladsblad dit snäckorna kryper under nätterna för att äta. Dessa kan man sedan ta bort och lägga till nya, och på det sättet flytta ut så många snäckor det går ur skåpet. Det har inte varit speciellt framgångsrikt i det här skåpet (framför allt, skulle jag gissa, på grund av utformningen med en stor, lodrät vägg) men att plantera ut locke-växter gör att resten av växterna klarar sig.

Det andra sättet är genom att försöka förgifta dem. Till det så plockade jag fram 3D-skrivaren för att göra små lättplacerade skålar med järnfosfat. Det är precis samma medel som det går att använda i trädgården mot snäckor och sniglar, men jag tyckte inte det var en bra ide att bara strö ut kornen inne i skåpet. Även om innehållet är säkert utomhus så är ett skåp så mycket mindre att det riskerar att bli stor näringsobalans.

Det tredje sättet var genom att plantera in ytterligare några kannrankor. Mina kannrankor har haft en underlig relation till snäckorna. Först så är inte snäckor traditionellt något kannrankor drar nytta av i naturen (vad jag vet). Och snäckorna älskar nektaren, och hittas ofta på kannrankorna (som dock inte äts på alls av snäckorna). Och när jag plockar bort gamla kannor är de ofta fulla av döda snäckor. Varför vet jag inte -de borde inte i teorin ha så svårt att ta sig upp, men vissa kanske inte lyckas. Men genom att placera ut lite kannrankor här och var så blir de både utmärkta lockbeten och tar livet av åtminstone några snäckor.

 

Fortsätt till kapitel 7: Ett år i bilder

 

senast uppdaterad 1 augusti 2023