Sköldlöss
Egentligen är det ganska många typer av löss som hör till sköldlössen, men i vardagligt tal, när man talar om sköldlöss, så talar man ofta om den typen som har en platt sköld över de vuxna djuren. På engelska kallas dessa ”scale”, något som är ganska passande då ett angrepp ser ut just som om plantan blivit täckt av fjäll. Det låter som det är ganska lättupptäckt, och det är det om angreppet är stort. Ett litet angrepp däremot är lite knepigare.
Jag brukar vanligtvis undersöka den ohyra jag får in på hoyor på grund av deras tålighet och enkelhet att rädda om det går dåligt, men jag har aldrig haft sköldlöss på någon Hoya. Det verkar hyfsat vanligt på flugtrumpeter (Sarracenia) och kannrankor (Nepenthes) i alla fall i Sverige, men annars har det inte varit något jag fått hem. Flugtrumpeter botas bäst genom att helt enkelt klippa bort angripna blad, men det är även en hyfsat bra metod för alla typer av växter. De vuxna djurens sköldar är väldigt effektiva och det mesta som används för att behandla dem tar sig inte igenom. Det vill säga i princip alla former av vätskor kommer vara verkningslösa mot de stora djuren. En vanlig rekommendation för att behandla dem är just att skrapa bort dem med sina sköldar. När de väl fått sin sköld flyttar de inte längre på sig och är därför lätta att hålla koll på. De mindre djuren utan sköld är också lätta att behandla: av alla typer av sköldlöss verkar dessa mest känsliga för alla typer av gifter och farliga (för dem) substanser och dör lätt. Men precis som hos alla sköldlöss är den stora faran när äggen kläcks och de små djuren av ren instinkt att sprida sig letar upp andra växter, även på ett visst avstånd.
Det finns en stor variation hos de sköldlöss som bär sköldar, minst två släkten som jag känner till, och ett antal arter som kan se ganska olika ut. Det är därför svårt att säga så mycket om dem, speciellt som jag har ganska begränsad erfarenhet av dem. En del som lever i kyligare klimat förökar sig bara en gång och året och övervintrar medan andra arter påminner mer om den klassiska ullusen med 1-2 månaders livscykel. Får man in sköldlöss med krukväxter så är det nästan alltid den senare typen skulle jag vilja påstå.
Det enklaste sättet att behandla dem är att klippa bort det som är mest angripet, noga skrapa bort de vuxna djuren (speciellt i skrevor och liknande) och sedan behandla plantan med ett kontaktverkande medel intensivt en vecka, och sedan varannan vecka ett par månader. Är en stor planta angripen är det absolut enklast att ta en stickling och behandla enligt ovan. Även om det vore fysiskt möjligt att pilla bort alla så är det nog inte speciellt realistiskt.
Den här kannrankan kom hem med misstänkta märken. De hade lika gärna kunnat vara små ärr efter en tuff resa, och när jag tittade närmare såg jag inga tydliga tecken på att den var sköldlöss. Den fick bli isolerad ändå. Dessa djur går inte att direkt skölja bort utan vill man titta på dem så får man skrapa bort dem. Tyvärr vill man ju inte gärna skrapa om det inte är sköldlöss, så jag valde att vänta och se.
Sättet de var utspridda över bladytan fick mig ändå att misstänka att något inte stod rätt till. Men jag såg inga mindre djur.
En och en halv månad senare hade de erövrat hela blad på plantan och det var inte längre några tvivel vad det gällde. Med det sagt finns det växtsläkten där liknande angrepp snarare ser ut som andra skador. Det är inte så lätt att upptäcka som man kan tro.
tittar man noga går det ofta att se en avlång kropp liggandes under skölden, och på en del arter går det att se benen sticka ut åt sidorna. Själva djuren är ganska regelbundna men eftersom de små djuren ofta håller sig nära de stora och sköldarna därför sätter sig i kluster ser angreppet mer sporadiskt ut och påminner mer om någon allmän skada.
De små djuren är väldigt, väldigt små. Det finns några väldigt unga utspridda mellan de större djuren men även i denna förstoring är det inte lätt att ana dem.
