Rotlöss

Rotlöss, som också tillhör sköldlössen, är utan tvekan den svåraste ohyran att få i ett bestånd. De sprider sig snabbt och osynligt och när de väl upptäcks är det nästan för sent att begränsa spridningen. När jag upptäckte det hos mig första gången tog det flera år att bli fri -och vem vet om jag faktiskt är det idag? De är oerhört vanliga -jag har fått hem dem med flugtrumpeter (Sarracenia), epifytiska Utricularia (i dyvått substrat), med Hoya på många olika sätt, i allt från kokossubstratet vid importer (något som är snarare regel än undantag) till med krukor och i pimpstensrotade, med ett större antal terrarieväxter i krukor… och så vidare. Inget växtsläkte är undantaget. Ingenting går säkert mot dessa och de kan leva i alla typer av substrat, viss praktiskt taget nedsänkta i vatten. Det finns flera olika arter av rotlöss men jag vet inte hur dessa skiljs åt i dagsläget.

Ofta märks ingen större skillnad på en drabbad växt under en lång period. Den kanske blommar lite sämre, och växer med sämre kraft, men i övrigt verkar den ok. När lössen förökat sig så mycket att växten inte längre kan hantera det blir bladen ofta bleka och gulflammiga. En del trillar av men det är svårt att se ett mönster i det och det kommer fortfarande nytillväxt, även om den kan vara svag och vek.

Rotlössen lever nästan helt under substratytan. Det är en helt annan typ av sköldlus än de vi kallar ullöss, och det finns en seglivad missuppfattning att dessa är samma och att de kan förflytta sig ovan och nedanför substratet lite beroende på. Den missuppfattningen kommer troligen från att äggkokongerna ser väldigt lika ut, och det är inget som hindrar att en växt både är drabbad av ullöss och rotlöss på en gång. Precis som andra sköldlöss är deras livscykel ganska lång (1-2 månader) men de lägger ägg dagligen som kan kläcks ganska snabbt (inom ett dygn). När de kläcks ilar de upp ovanför substratytan och sprider sig till omgivande krukor. De små nykläckta är väldigt snabba och kan ta sig en hyfsat lång sträcka. När de väl funnit ett hem gräver de ner sig och är sedan hyfsat stilla och stannar under substratytan under resten av sitt liv. Den långa livscykeln gör att det tar ett bra tag innan angreppet syns och de hinner sprida sig en hel del innan dess. Sina ägg väver de in i vattentäta, vita tussar som är vad vi upptäcker. Ofta upptäcks de när växten tas ur krukan och rötterna undersöks. Där rötterna (och substratet) möter krukkanten går det ofta att se dessa tussar i närheten och på rötterna. Då har de redan varit i krukan ett tag och delas rotklumpen hittas ofta det större angreppet längre in.

Det som gör rotlöss till den svåraste ohyran i mina ögon är att de är praktiskt taget immuna mot det mesta vi kan behandla ohyra med. De systemiska gifter (som nu dessutom är förbjudna) transporteras sällan och lagras i rotvävnaden, vilket gör att rotlössen glatt kan mumsa vidare utan påverkan vid behandling. Nästan alla andra gifter som är mer kontaktverkande använder vatten som spridningsmedel (det används i vätskeform) och eftersom rotlössen har utvecklat ett gott försvar mot just vatten där de lever i den fuktiga jorden är de praktiskt taget vattenavstötande och därmed immuna mot dessa gifter. Det finns en hel del råd att använda ganska starka gifter mot rotlöss (t ex myrr här i Sverige) och dessa tar i bästa fall livet av några större djur, men de penetrerar inte äggsäckarna och tar sällan hela beståndet av levande djur ens. Så använd inte dessa. Det är inte bra för miljön och det enda det gör är att ge växterna en liten boost när en del av de sugande lössen försvinner, men de kommer ändå tillbaka. Det finns möjlighet att ta upp växter ur substrat, frilägga alla rötterna och tvätta dem samt och behandla dem i det öppna. Det har ganska god effekt, men i dessa fall behövs inte de extrema gifterna, även lättare kontaktverkande fungerar bra. I rotlössens fall är det inte så mycket immunitet utan det vattenavstötande skyddet som gör att medel fungerar dåligt. Det är dock troligt att de allra flesta växter skulle förlora rötterna av en sådan behandling. Planerar man att göra något liknande så kanske det i många fall snarare är att rekommendera att ta bort alla rötter och delar nedanför substratet och rota om. Det är ett garanterat sätt att bli av med rotlöss, men såklart tråkigt, speciellt för de släkten som inte lätt rotar om. Och har det spridit sig så är det ett stort arbete.

Ett annat alternativ är att värmebehandla rotklumpar. Det har visat sig att 10 minuter nedsänkta i 49 grader celsius dödar alla levande rotlöss och alla ägg. Detta är främst något att överväga gällande stora plantor och inte mindre som det nog är lättare att bara rota om. Jag har provat det på ett antal hoyor och det har fungerat hyfsat bra. Jag har inte prövat det på mer tunnbladiga och inte heller på andra släkten (än, antar jag). Innan värmebehandlingen börjar är det bra att blöta ner substratet ordentligt, och sedan ta bort löst substrat. Jag har haft rotklumparna nedsänkta i en hink med en termometer instucken i rotklumpen. Efter att tiden gått ut sköljer jag rötterna med ljummet vatten så de kyls ned, låter det rinna av så mycket vatten som möjligt och planterar sedan upp i en ren kruka med torrt substrat. Plantorna har ibland fått skador, men inte speciellt mycket. Ofta har en del blad nära vattnet fallit av efter en tid, eller växterna har visat tecken på chock en längre tid efter. Efter att jag såg till att växterna blir ordentligt genomvattnande innan det varma vattnet (så jag inte stoppade ner dem torra) och extra substrat blir borttaget (så de inte behöver vara i extra länge + inte behöver återhämta sig i alldeles för mycket alldeles för vått substrat) har skadorna inte visat sig alltför farliga. Men i de allra flesta fall är det helt enkelt enklare att bara göra sig av med allt under substratet och börja om.

Idag tar jag i princip alltid sticklingar av växter jag köper i kruka och startar om själv, eller rotar om sticklingar jag köper, för att undvika att få in rotlöss. Det har varit väldigt framgångsrikt och något jag rekommenderar om man är orolig för rotlöss. Dessutom, i min erfarenhet, tenderar växter att ändå växa bättre i den omgivning de rotas i. Det är förstås inte alltid möjligt att starta om alla typer av växter, men det är det enklaste sättet att hålla sig ifrån angrepp av rotlöss.

Ibland kan det vara svårt att skilja rotlöss från svampar eller mögel. Som en generell regel går det nästan alltid att se vita “riskorn” i angreppen från rotlöss, medan andra typer av vita tussar ofta är jämna och genomgående.

De är ofta centrerade kring levande rötter och här där rotklumpen dras upp syns tydligt ur angreppet ansamlas kring levande rötter, och blir större ju djupare ner i krukan de sitter. Det finns även gott om döda rötter, en stor del av dem som resultat av angreppet.

Trots att det här angreppet nått till alla delar på rötterna var det först vid det här tillfället som det gick att se något från utsidan på krukan (som var genomskinlig. Motsvarande skulle vara att lyfta upp en växt ur krukan). Det enda som hunnits synas är fotat på den första bilden. Ett angrepp kan med andra ord vara hyfsat stort fast det inte syns någonting när man lyfter upp ur krukan ens.

En levande rotlus syns i mitten på bilden. Trots att vi ofta talar om det vita “luddet” är det i själva verket bara skyddande kokonger. Lössen är mycket små, och ganska snabba, och skyr ljus. Denna lus är så stor som de kan bli. Så tvättar man rötter behöver man vara mycket noga med allt allt tvättas bort, inte bara det uppenbara vita luddet.