Odling av Hoya
Odlingshistoria
Som kuriosa började jag odla hoya efter att jag googlat ”växter för söderfönster” och hoya dök upp bland kaktusar och succulenter. Idag vet jag att söderfönster inte rekommenderas för de flesta arter av hoya. Trots det lyckades jag med ganska god framgång odla alla sorters hoyor i söderfönster de första åren. Förmodligen för att de fick så enormt mycket vatten. Idag vet jag också att söderfönster kan bli problematiska främst på grund av värmen som bildas precis innanför glaset. Själva ljuset är sällan något problem. I och med senaste flytten är hoyorna tillbaka mestadels i söderfönster och älskar det.
I början odlade jag hoya i ganska traditionella jordblandningar, det vill säga jord blandat med perlite, småleca eller bark. Jag prövade lite olika blandningar men märkte ingen större skillnad. Det slutade nästan alltid med att jag övervattnade de stackars plantorna. Hoya är ett väldigt tåligt släkte trots att de är speciellt känsliga i rötterna. Ofta, speciellt när de är sticklingar, klarar de att få rötterna bortruttnade och sedan sätta nya rötter. Annars hade jag nog inte odlat hoya idag! En av de saker jag misslyckades med upprepade gånger var att anpassa vattningen till ljuset. När ljuset blir mindre, framför allt på vintern då temperaturen också sjunker, är det viktigt att bli sparsammare med vattningen. Vattnar man på som vanligt dyker genast vinterdöden upp. Framför allt de första åren blev det nödsticklingar av säkert en tredjedel av mina plantor.
Egentligen har inte hoya speciellt känsliga rötter under alla förutsättningar. Många hoyor är epifyter, vilket betyder att de klättrar på andra växter i naturen. Rötterna används för att klättra och fästa sig och kan ligga helt fritt i luften eller endast grunt begravda i mossa eller kompost. Att de blir känsliga hos oss beror på att vi odlar dem i krukor med rötterna djupt begravda i jord. Blir det då för tätt, ofta på grund av det är för blött och kompakt, ruttnar snabbt rötterna som är utvecklade för luftiga omständigheter. Samtidigt kan vi inte erbjuda dem den höga luftfuktighet som hade krävts för att odla dem luftigt i hemmen. Lucker, uppblandad jord fungerar bra att odla i så länge det finns gott om syre och luftfickor i den. Själv är jag för tung på handen med vattenkannan för att odla på det sättet och bara mina äldsta och tåligaste plantor står fortfarande i samma jordblandning som de planterades i.
Barkodling
Vid något tillfälle då jag hade dragit upp en planta som såg ledsen ut såg jag att rötterna levde i ett litet område där flera barkbitar hade samlats i jordblandningen, men att rötterna annars var stendöda i krukan. Där fick jag en ide om att låta den stackarn växa helt i bark.
Jag beställde hem lite pinjebark och placerade plantan samt två experimentsticklingar i muggar med bark efter att ha blött igenom dem ordentligt. Jag var nervös över att de skulle torka ut och var där med sprayflaskan två gånger om dagen. Sticklingarna (och plantan) älskade det men inte jag för det var lite väl mycket arbete. Dessutom var det svårt att blöta ner barken utan att fylla upp muggarna med vatten. Nästa steg var att plantera dem i små orkidekrukor fyllda med bark. Nu kunde jag blöta igenom barken ordentligt i krukorna genom att duscha eller hålla dem under kranen. Dessutom kunde jag hålla ett vakande öga på rötterna genom plasten. Plantorna älskade fortfarande barken men det blev fortfarande för torrt för min smak. De centimeter som var på toppen, mot sidorna och botten torkade snabbt ut, men barken höll sig förvånansvärt fuktig i mitten. Jag insåg att ju större kruka, desto bättre skulle fukten hållas. Trots allt hade jag tidigare satsat på mindre krukor på grund av risken för övervattning men det var i princip omöjligt att övervattna barken. Allt överflödigt vatten som inte sögs upp rann rätt igenom. Så jag uppgraderade krukorna och passade på att plantera några till sticklingar direkt i barken, orotade. Helt plötsligt blev det så lätt att sköta hoyorna. Inga mer ruttna rötter och de vattnades genom en dusch var 7-10 dag. Rötterna kunde till och med krypa upp och ligga på ytan helt exponerad för inomhusluften utan att visa några negativa effekter.
Hoya cutis-porcelana visar upp hur rötterna trivs i barken. Luftfuktigheten är på ca 40%.
Ska man odla i bark rekommenderar jag en kruka på minst 12 cm i diameter om man inte vill vattna oftare än en gång i veckan. Själv försöker jag så gott utrymmet tillåter starta i 13 cm. Idag har jag ofta i lite död sphagnummossa i barken. Det ökar risken för övervattning (det blir tätare och våtare) men jag har det för det går fortare att blöta igenom barken vid vattning. Blandningen höftar jag men försöker ligga på runt 90% bark och 10% mossa. Snabbare vattning underlättar väldigt för mig som har mer än 200 krukor med hoyor, men skulle jag rekommendera en blandning vore det en med 100% bark. För mina känsligaste och mest värdefulla hoyor använder jag ren bark.