Hoya undulata

  • Hoya undulata
  • Hoya undulata (New, från AH Hoya)
  • Hoya undulata (“storbladig”)*
  • Hoya undulata (kupade blad)*

*Det har skett många insamlingar av Hoya undulata, men det finns ingen benämning av de olika klonerna som saknar ID-nummer. Ovan information är bara beskrivningar av mina egna kloner, ingen av dem kom med den typen av information och det är heller ingen officiell beskrivning som går att hitta någon annanstans.

Det finns så mycket att säga om Hoya undulata, men jag ska försöka begränsa mig. Hoya undulata är en av mina absoluta favorithoyor, och besattheten delar jag med en hel del. Den har ett väldigt specifikt utseende som man antingen älskar eller hatar. För mig har den alla saker jag älskar hos hoyor -samtidigt. Det är en hyfsat storvuxen hoya, med skimrande, väldigt hydrofoba blad. Bladen är mer eller mindre vågiga och kan bli rödtonade i starkt ljus. Den har ofta silverfläckar som i sin tur färgas lila om bladen blir rödtonade. Undersidan är vackert lila och har man väldigt mycket tur kan man få se undulata bilda en typ av myrblad som bildar myrbon i naturen. Är omständigheterna rätt växer den mycket snabbt och alldeles oavsett om den växer eller inte blommar den villigt med stora kloliknande blommor med rödfläckig baksida. Blommorna öppnar som vita men blir gulare med tiden och ungefär halvvägs in i blomningen är blommorna starkt gula. Denna färgförändring sker för alla kloner, och ofta tycker jag den doftar som starkast när blommorna blivit gula. Själva blomman öppnas heller inte helt förrän flera dagar in i blomningen. Den är ingen direkt väldoftare: den doftar gräsaktigt och inte obehagligt, men det är ingen doft att dö för. Den klättrar starkt och stammen blir ganska snabbt styv och oböjlig. Det går säkert med mycket vilja (eller magiska händer) att ha i ampel, men själv tycker jag att den nog bör odlas på stöd. Innan den blev publicerad 2015 kallades klonen i odling Hoya sp. Sarawak, inte att förväxla med materialet i publikationen som kom från Kalimantan.

Många upplever undulata som mycket krånglig att odla, något som jag tror beror på envisheten att försöka odla den i jordblandningar. När jag fick min första undulata hade jag redan börjat odla i bark och upplevde inte några problem alls. Idag odlar jag flera olika plantor och i min erfarenhet så är bark eller sphagnummossa (ren eller blandat med bark) det bästa substratet. Jag har prövat att rota och odla i både pimpsten och jordblandning men även om det går, med viss balansgång, så rotas det inte lika snabbt och plantorna växer inte lika bra som i mina favoritmedium. Det kan bero på att jag är mest skicklig i att odla i just bark, men jag misstänker även att det låga pH:t i pinjebark och mossa hjälper till att skydda de väldigt tunna rötterna från röta. Med det sagt så känner jag flera odlare som har lyckats odla den utmärkt i jordblandningar, så det är inte en hemlighet som ligger enbart i substratet.

Hoya undulata är känd för att ha känsliga rötter samtidigt som den är mer torktålig än man kan tro med tanke på att bladen är hyfsat tunna. Av den anledningen är det att rekommendera att använda ett väldigt luftigt substrat och se till att stammen inte går för långt ner i substratet och absolut inte står vått. Den håller sig även mycket tåligare om den får stå varmt och ljust. Framför allt värme sätter igång den snabbt och mina undulata står ofta stilla under den svala vintern, sätter igång till våren och växer ordentligt innan jag klipper ner dem under hösten när de slutat blomma (Det är inte något jag generellt rekommenderar, men eftersom plantorna blommar så lyckligt även som små så sparar jag mycket plats på att hålla plantorna just små). Står den svalt, och kanske lite mörkt på det, kommer den stå stilla och då behöver man vara väldigt noga med att balansera vattnet för att de inte ska ruttna bort. Jag odlar inte mina undulata i hög luftfuktighet och tycker inte det är en art som behöver det för att komma till sin rätt. Får man inte riktigt igång sin undulata tror jag det är bättre att försöka höja temperaturen (om rötterna mår bra) än försöka få upp luftfuktigheten.

Hoya undulata

Hoya undulata

Det här är min äldsta klon och som jag suktade efter den! Så vacker och men så dyr, något Hoya undulata tyvärr fortfarande är. Det löste sig som så att jag fick beställa en undulata som en present och det är jag evigt tacksam för. Ibland lägger sig förälskelsen för vissa arter väldigt snabbt, men det gäller inte denna. Hoya undulata kom hem till mig i maj 2017 och började ganska snart växa. Trots att jag klippte i den en gång och att hela plantan råkade åka i golvet två gånger så försökte den blomma redan under sommaren och sedan med jämna mellanrum. Först i februari 2018 orkade den hela vägen och blommade då vid respektabla 9 månaders ålder. Första blomningen höll bara en knopp hela vägen ut, men efter det så var jag fast och den blommade snart om igen med en större flock. Den här klonen är vanlig (jag vågar inte säga vanligast) med tydligt räfflade kanter, vågiga, avlånga blad och ofta generöst med silverfläckar.

 


Hoya undulata (New, från AH Hoya)

Så vad gör man när man blir häftigt förälskad i en art? Skaffar en klon till… Om man inte är helt galet förtjust i undulata skulle jag generellt inte rekommendera att skaffa mer än en. De flesta kloner är väldigt, väldigt lika och med tanke på hur många underbara hoyor det finns läggs nog pengarna (om man har dem) bäst någon annanstans. Med det sagt… Den här beställde jag från AH Hoya som undulata (New). Den har bredare och kortare blad än mina andra kloner, och bladen håller sig relativt platta även om kanterna är lätt vågiga. Den får enklare färg än mina andra kloner och knopparna och baksidan av blommorna blir gärna mörkare rosa. Den största skillnaden är att knopparna är lite mer avlånga än hos mina andra kloner som istället har bredare knoppar. Skillnaderna är inte stora, men stabila. Den här klonen tog längst tid på sig att blomma hos mig, ungefär ett och ett halvt år. Jag tror inte klonen är mer svårblommad än andra men den kom i ganska trött skick och låg i hög luftfuktighet på en sphagnumbädd i fyra månader innan den visade tecken på att vilja leva.

 


Hoya undulata (“storbladig”)

Hoya undulata

Att kalla en undulata “storbladig” är förmodligen den sämsta beskrivningen som kan ges, men det är vad jag kallar den för tillfället. Den här klonen är oerhört lik min första, med skillnaden att bladen har lite mindre räfflor längs kanterna och de gärna blir lite rakare i formen. Ibland kan bladen även bli mycket större. Hoya undulata har generellt sett stora blad, men bladform och storlek kan variera mycket. Den här får de längsta bladen hos mig -inte alla blad är stora och långa, och inte alla blad är längre än hos min första klon, men de största bladen blir mycket större än hos någon av mina andra. Den är så lik min första att det finns en chans att de är samma klon, men odlade bredvid varandra finns vissa skillnader. Dessa skillnaden skulle kunna bero på mikroklimatet i krukorna eller liknande, och innan jag är helt övertygad om att de är olika kommer den få nöja sig med sin provisoriska beteckning. Den blommade strax över ett år gammal.

 


Hoya undulata (kupade blad)

Hoya undulata

Den här typen av Hoya undulata finns det flera insamlade kloner av. Den har rundade, kupade blad med en svagt räfflig kant. Min klon har mindre silver och får inte lika lätt färg som de andra undulata-kloner jag odlar, något jag även sett hos andra undulata med kupade blad, men jag är säker på att det samtidigt finns de som har kupade blad med generöst med silver. Hos mig växer bladen ganska tydligt nedåt snarare än utåt och den klumpar gärna bladen likt Hoya mitrata. Hos den här typen av undulata tycker jag att man tydligt ser hur den skulle kunna ha ett samarbete med myror, och det är växtsättet som gör den odlingsvärd. I övrigt är den inte lika anslående som mina andra undulata. Med det sagt tror jag att det lite mer anonyma utseendet talar till dess fördel. Jag har hört flera uttrycka att denna är mer lättodlad än andra typer av undulata, och själv tror jag det beror på att de inte klipps lika hårt eller lika tidigt, så sticklingar av den här typen är starkare och enklare blir en planta. Doften är den starkaste hos mina kloner, även om den inte är superstark. Den blommade för mig precis under ett år gammal.

 

senast uppdaterad 6 juni 2022