Hoya sulawesiana
- sulawesiana (SLM-03)
- sulawesiana (dark corona)
Hoya sulawesiana är en av de nyare hoyorna som jag verkligen, verkligen såg fram emot att odla. Alla har ju olika preferenser för vilka hoyor som de tycker om att odla, och en typ jag aldrig tycker blir fel är de typiska suckulenta hoyorna med ordentliga blad och gärna hyfsat stora blommor. Sulawesiana har avlånga, mörkgröna och tjocka blad med en tydlig nedsjunken mittnerv. Blommorna är bakåtrullade och mycket stora för den typen av blommor, med hög bikrona och mycket hårig krona. Den trivs när det är ordentligt varmt och växer inte mycket på vintern. Hos mig får den snabbt mycket långa nakna rankor. Om dessa lämnas ifred kommer så småningom många blad och ofta blomställningsskaft tidigt på dessa, men när jag gjort minsta försök till att veva in dem så surar de, tappar bladämnen och sätter nytillväxt någon annanstans på plantan. Av den anledningen så tror jag det är bra att den har någorlunda gott om utrymme. Jag har odlat den i flera olika typer av substrat och alla har fungerat bra. Jag odlar mina på stöd även om jag tror att den skulle kunna vara väldigt intressant i ampel.
Hoya sulawesiana (SLM-03)
Min första klon av sulawesiana kom hem sommaren 2019, och är den som har ID-numret SLM-03. Den här klonen har helt fantastiska blad. Bladen kan variera i längd men de kan bli väldigt långa. De är mörka, blanka och ganska släta med sparsamt med silver. Det sparsamma silvret står gärna ut på de mörka bladen och påminner om en stjärnhimmel. Som om inte det vore nog kan bladen bli mörkt röda i en helt fantastiskt ton. Hos mig verkar det främst vara en reaktion på svalare temperaturer, den får alltid gott om ljus men under sommarens värme blir bladen gröna under en kort period igen. Av de två kloner jag odlar växer den här långsammast och blommar minst, men den blommar fortfarande regelbundet och växer i god takt under våren, sommaren och hösten. Det tog två år för den att blomma, och den har ännu inte blivit en full planta hos mig, men det beror stor del beroende på mitt eviga pillande på rankorna. Jag misstänker att när den väl är utfylld så kommer plantan absolut vara den snyggaste av mina sulawesiana. Blommorna på denna klon är rosa och har en mycket ljus bikrona som övergår i mörkt rosa i kanten. Håren på kronan är silvriga och på grund av att de är så täta och långa ser kronan babyrosa ut när blomman är fullt utslagen. Den här klonens blommor är helt doftlösa hos mig.
Hoya sulawesiana (dark corona)
Den här klonen trillade in paketerat som ett utslag av dåligt omdöme. Jag var så förtjust i min första klon, men visste också att jag aktivt hindrat den att växa genom att försöka linda in den, eller fånga in en ranka för att titta på den och sedan genast mista den. Så när en vän hade några extra sulawesiana till salu tyckte jag att nog borde det vara en underbar ide att skaffa en till. Då kan jag pilla och experimentera med en, samtidigt som den andra äntligen kan få växa i fred. Hade jag inte varit förtjust i arten hade jag aldrig ens tänkt tanken på att lägga ut mer pengar på något jag redan har, men ja… i ett ögonblick av dåligt omdöme så blev det som det blev. Jag såg redan när den kom att den såg lite annorlunda ut än min första klon: bladen var kortare och bredare och fler sidonerver syntes som tunna nedsjunkna linjer i bladytan. Den var även helt i avsaknad av silver. Men hoyor kan variera en hel del i utseende beroende på hur de odlas så även om jag började fundera var det inget jag lade för mycket energi på. Jag satte den nya på rotning i en självvattnande kruka och hade sedan inte tid med den på ett tag. Den trivdes dock fint och skickade ut enorma rankor, varav en upp till taket där den genast började producera ett blomställningsskaft. Det var inte tal om att flytta den ur rotningskrukan då, utan den fick vara helt ifred och 9 månader efter hemkomst öppnades de första blommorna och med konfirmerades det att det var en annan klon.
Jag kallar den ”dark corona”, och har även sålt den som det ett fåtal gånger. På sistone har jag sett att klonen även sålts som sulawesiana (Red), även om jag inte vet om den beskrivningen är exklusiv enbart för denna klon. Den här får mörkt, mörkt vinröda blommor som nästan ser svarta ut till det ljusgråa luddet. På en del av bilderna här syns den röda färgen bättre, men det är för att jag belyser blommorna ordentligt innan jag fotograferar. Blommorna kanske är något större än hos sulawesiana (SLM-03) men flockarna är mindre med färre antal blommor. Den har även en svag doft av övermogna plommon på kvällarna till skillnad mot SLM-03 som varit helt doftlös för mig. Den har visat sig otroligt blomvillig och sätter väldigt gärna nya blomställningskaft och blommar ständigt, även om den precis som min andra klon inte gärna sätter nya blad om den inte behöver.
