Hoya sp. Borneo (Red)

Den här Hoyan är mer känd som aff./cf. lacunosa (Borneo Red) eller bara (Borneo), men efter att ha vägt fram och tillbaka och bytt åsikt några gånger har jag valt att inte ha med artnamnet lacunosa, då den är väldigt annorlunda och inte ligger nära den arten. Det är lite skakigt att kalla den “Borneo Red” eftersom det namnet ofta används till en klon av imperialis, men förhoppningsvis är denna inte förväxlingsbar med den.

Det här är en ljuvlig liten småbladig Hoya som blir en ordentlig färgklick om den får tillgång till ok ljus. Bladen är friskt gröna och blanka och får en väldigt attraktiv, starkt röd färg i gott ljus. Blir bladen röda skiner även de tunna ljusgröna nerverna igenom väldigt vackert. Den är ganska kraftig med hyfsat tjocka gröna rankor som blir förvedade först efter en lång tid. Internoderna är ganska korta och plantan blir tät även i ung ålder. När det är dags för blomning sätter plantan många blomställningsskaft där knoppar som gärna färgas ordentligt röda växer ut på tjocka blomskaft. Blommorna har en speciell färg där den röda baksidan skiner igenom kronan som ser ut att vara olika nyanser av gult och rosa. Bikronan är ljust gul med röda detaljer och reser sig ganska högt. Den har ingen anmärkningsvärd doft, men doftar inte heller starkt och blommorna håller i ungefär en vecka.

Den här Hoyan skaffade jag i ett försök att få tag på en annan småbladig Hoya, men jag är väldigt nöjd med den ändå. De friska färgerna, vare sig man odlar den helgrön eller grönröd är väldigt vackra, och plantan kan hållas liten och tät och ändå fånga blicken direkt. På bilderna i galleriet är min planta lite gulaktig efter att jag struntat att vänja den vid ett väldigt varmt och starkt fönster, och det hör inte till ett normalt utseende. När det väl är dags för den att blomma är den hyfsat blomvillig, men det mest uppseendeväckande med blommorna är väl egentligen att de är så annorlunda mot många andra. De är söta, men det är för bladen jag odlar den. Mina första år med den odlade jag den i en ampel, men då den är ganska kraftig fick jag sällan till ett bra fall. När den drabbades av ohyra för några år sedan klippte jag ned den nästan helt och prövade att odla den på ett stöd istället, något som blev minst lika fint. Jag tror denna kan vara fantastiskt i ampel om man bara har tålamod att låta rankorna bli ordentligt långa, men stödet är en enklare lösning. Jag odlar den i ren pinjebark. Just den stickling plantan på bilden kommer ifrån kom hem 2018, och blommade första gången nästan två år gammal, 2020. Efter att den klippts ned nästan helt tog det återigen runt 2 år för blommorna att dyka upp igen.

senast uppdaterad 9 juni 2023