Hoya liddleana
Hoya liddleana (NS08-077) är förmodligen den snyggaste klonen av arten liddleana jag känner till. Arten blev publicerad först 2022 men har odlats väldigt länge som Hoya sp. aff. onychoides, Hoya sp. cf. onychoides eller under ett flertal insamlingskoder. Den skiljer sig från onychoides genom att ha en mer hårig krona och en lite annorlunda formad bikrona. Den kommer från Milne Bay Province, PNG. Den här klonen kom hem mer som en eftertanke när jag var ute efter en annan klon jag sett blombilder av. Men säljaren var en mycket bra odlare, som sålde stora, fina plantor, så jag tänkte det var lika bra att pröva båda. Och det var tur, för redan när den kom hem noterade jag att bladen var ganska fina. När den väl började växa var det ren kärlek.
Bladen på denna klon blir gärna mycket mörka och blanka, med vacker struktur på de suckulenta bladen. Trots enkelheten blev den snabbt en bladfavorit. Rankorna håller sig mörka tills de bleknar vid förvedningen. Precis som många storblommiga växer den kraftigt och blir snabbt en stor planta, om den tillåts. Blommorna har en vacker mörk lila färg som får ett matt sken av det korta men täta håret som kronan täcks av på insidan. Ju mer blommorna åldras, desto mer gråaktig blir blomman. Bikronan ger en fin kontrast där den är vit men en rosa fläck i mitten. När blommorna öppnas är kronloberna ganska tjocka och liknar mer macgillivrayi än onychoides, men under dagarna blomman är öppen rullas kanterna på loberna upp och kronformen blir mer och mer klo-lik. Blommorna är öppna i något mer än en vecka än så länge (runt 10 dagar), och doftar gott men ganska milt jämfört med macgillivrayi. Jag tycker den är mindre säsongsbunden är macgillivrayi, och blommar fler gånger om året men inte alltid från alla blomställningsskaft samtidigt. Tyvärr saknar blommorna mycket av det vackra glittret som gör macgillivrayi så trollbindande i verkligheten. Det finns där, men det fina håret som ger sammetsintrycket gör det mycket mindre synligt.
Den här plantan flyttade hem till mig i slutet på mörka november 2020, men hade redan en riktigt ordentlig storlek och satte raskt igång att växa. De första knopparna kom redan under våren 2022, när den var något under ett och ett halvt år gammal. I samband med det utsattes den dock för ganska stor stress, då vattenstickan i krukan hade fastnat och den stackars plantan, med knoppar och allt, fick gå utan vatten i en månad. Först när bladen började gulna och skrumpna, och jag insåg att vattenstickan inte rört sig, började jag spekulera i om rötterna kanske ruttnat bort. Men så fort jag lyfte plantan föll den omkull så torr och lätt som den var. Jag vattnade, men kunde inte rädda många av de äldre bladen som föll av, och fler behöll fula gula fläckar efter pärsen. Knopparna gick det heller inte så bra för, men mot all förmodan höll två av dem ända fram till blomningen. Efter det satte den inte fler knoppar, bara nya blomställningsskaft, och först sommaren året därpå kom nästa uppsättning blommor. Jag odlar min Hoya liddleana (NS08-077) på stöd, i en självvattnande kruka i en mix av bark och vulkaniskt sten.
