Hoya lasiantha

  • lasiantha
  • lasiantha (syn. praetorii)
  • lasiantha (red center corona)

Hoya lasiantha är en klassisk krukväxt som odlats i många år, men är kanske inte den första arten som kommer till minnes om man föreställer sig en Hoya. Det är en tunnbladig Hoya som kan få ganska stora blad. Den blommar med orangegula, nedåtvända flockar som är håriga på insidan av kronan närmast bikronan vilket ger blommorna ett helt fantastiskt utseende (och de är underbara att rulla mellan fingrarna). Den blommar ofta tidigt och mycket, men tappar ofta sina blomställningsskaft efter en säsong. Hoya lasiantha klättrar inte, utan behöver oftast stödjas upp ganska kraftigt om den inte odlas hängande. Även då växer den helst rakt ut. Doften kan variera men är oftast svag och inte obehaglig. Trots viss likhet med Hoya multiflora skiljer sig den åt en del i skötsel, då den vill ha lika luftigt substrat som de flesta hoyor och vill ha mer ljus än multiflora, även om den inte har speciellt höga ljuskrav. Det kan ta ganska lång tid att rota lasiantha, men klipps den största delen av bladen bort, eller rotas den i hög luftfuktighet, så är det lätt att rota dem om de tillåts lite extra tid.

Hoya lasiantha har haft en liten namnkarusell som kan vara förvirrande. Klonen som gick under namnet Hoya praetorii cirkulerade först under artnamnet lasiantha, och klonen som gick under namnet lasiantha har sålts som Hoya praetorii. Odlare drillades i att skilja dessa kloner åt med rätt namn. 2012 synonymiserades Hoya praetorii med Hoya lasiantha, men de flesta blundade för det då det var lite frågetecken över flera saker i publikationen synonymiseringen skedde. När fler kloner jämfördes med de båda arterna understöddes idén att det nog var en och samma art. I Hoyatelegrafen nr 2, 2023 bekräftade Michele Rodda Hoya praetoriis synonymisering, och med det är det nu officiellt Hoya lasiantha som är arten.


Hoya lasiantha

Hoya lasiantha (AP1033 från Sarawak) var det egentligen inte meningen att jag skulle köpa. Den är väldigt lik den Hoya lasiantha jag då odlade som Hoya praetorii, och egentligen skulle jag inte ha plats för två så stora, likaartade plantor. Men efter att ha sett en hoyaväns fantastiska lasianthaplanta så blev det att köpa en stickling. Det finns en del skillnader. Den här klonen är oerhört kraftig. Stammarna även unga är ordentligt tjocka och bladen blir breda och kan bli ganska stora. De är tunna, men kraftigare än hos de andra klonerna, mörkgröna med ljusare baksida. Formen är oregelbunden och bladen har sparsamt med silverfläckar. Hos mig har bladen aldrig nått bra storlek, men det beror snarare på odlingssättet. Blommorna är orange med orangegul krona utan minsta rött och även blommorna är större och kraftigare än hos mina andra kloner. Den här klonen doftar inte. På grund av sin kraftighet tycker jag den är svår att odla fint på begränsad plats. Den är svår att stödja upp och är inte speciellt mottaglig för “förslag” hur den skulle kunna växa med rankorna. Jag har odlat den i bark och mossa, men den fick senare flytta upp en kruka med pimpsten och bark i köksfönstret, där den inte trivs superbra. Den blommar pålitligt, men växer mycket långsamt och får för små blad. Min lasiantha flyttade hit i maj 2019 och blommade första gången i juni 2019.

 


Hoya lasiantha (syn. praetorii)

Det här är klonen som odlats som Hoya praetorii under en lång tid. En fantastiskt vacker och lättskött Hoya som dock kräver sin plats. Bladen är tunna, stora, mörkgröna och ofta silverfläckade. Blommorna är starkt orange med en krona som drar mellan rosa och rödlila beroende på ljuset. De doftar svagt av någon obestämbar blomsterdoft i min näsa. Stammarna är ganska svaga och kan därför lätt samlas ihop med stöd för att få en stående planta. Den vill ha mer ljus än man kan tro, men får den god tillgång till ljus och inte tillåts torka ut helt så kommer den i gengäld växa fort och blomma tacksamt. En full planta i blom är en underbar syn! Det går även att odla den i mörkare lägen (med fördel efter att den fått växa upp ljust och fått lite storlek) där den oftast fortsätter att blomma, även om det inte sker med samma frekvens. Men ofta blir resultatet att bladen blir gulaktiga och plantan kommer att tunna ut sig själv och släppa många blad. Min Hoya praetorii startade som ett orotat toppskott i september 2016. Det tog över en månad för den att få rötter, något som då gjorde det till en mycket nervös tid. Över vintern stod den ganska still då jag vattnade den alldeles för snålt, men när jag slutade låta jorden torka upp satte den fart och blommade första gången i maj 2017. Jag har sedan dess odlat den i många olika substrat och på många olika sätt. Idag odlar jag den främst i en stor samplantering i barkblandning där den får stå mot ett stöd, men det är inte min bästa odling av den.

 


Hoya lasiantha (red center corona)

Hoya praetorii

Den här klonen liknar den klon som tidigare odlades som Hoya praetorii mycket. Den är luddigare och hårigare, men lite mindre färggrann både i det orangea och i att det främst är en fläck i mitten som är rosalila. Hur stor fläcken blir beror på ljusexponering. Den mest intressanta skillnaden är att den är vekare i blad och stam. Bladen blir ofta stora och sladdriga med vågiga kanter och stammarna hänger gärna ner frivilligt. Det gör den till den bästa klonen att odla i ampel. Bladen är mörkgröna med ett fåtal silverfläckar, och jag tycker de kommer tätare än hos de andra klonerna. På mina bilder är bladen gula och gulaktiga. Det är inte naturligt för klonen utan beror på att den växer utan att få något ljus på den övre delen. Även den här blommar tacksamt och är något mindre ljuskrävande.Jag odlar den i en bark- och pimpstensblandning i en självvattnande kruka. Den flyttade in våren 2020 och blommade första gången sommaren 2021, vilket är ganska lång tid med tanke på arten.

 

senast uppdaterad 3 mars 2024