Hoya indaysarae
Första gången jag blev intresserad av Hoya indaysarae var det ironisk nog på grund av blommorna som såg ut att ha en väldigt trevlig färggradient mellan gul och rosa. Bladen såg även dem intressanta ut. När den dök upp i en webbutik slog jag genast till, även om priset kändes lite tufft vid det tillfället. När den kom hem planterade jag upp den i bark, och det första bladet som kom väckte minst sagt mitt intresse. Det nya bladet var skarpt, skarpt rött och väldigt snyggt. Det röda bleknade något, men även mogna blad fick en vacker rödtoning i gott ljus och var helt enkelt fantastiska.
Bladen var förstås väldigt lika den vackra arten Hoya scortechinii, och det går att fråga sig hur indaysarae egentligen skiljer sig från scortechinii. Den senare är en väldigt variabel art så även om indaysarae har vissa unika detaljer så skulle den nog få rum under scortechinii-paraplyet. Men för tillfället står den sig som en egen art och vem vet i slutändan.
Hoya indaysarae har växt bra för mig, men blomningen har varit irriterande, minst sagt. Den ennods-stickling jag fick hem 2019 hade blivit en planta 2021, och då började den även sätta blomställningsskaft. I massor. Blomställningsskaften är mörkt röda och mycket långa, så plantan såg rolig ut med fler blomställningsskaft åt alla håll än faktiska blad på plantan. Men inga knoppar utvecklades mer än någon vecka, så jag flyttade plantan i tron att den inte trivdes helt. Plantan reagerade med att släppa alla blomställningsskaft och min frustration var inte att leka med. Den sjönk senare undan eftersom det här visade sig vara ett vanligt beteende hos plantan. Den initierar blomning genom att sätta ett enormt antal blomställningsskaft, och när blomningen är över släpper den dem. De första blommorna utvecklades helt under våren 2022 (då var plantan något yngre än 3 år) men ofta överlevde bara en, två eller max tre blommor per flock. Jag misstänker att plantan initierar blomningen efter någon slags signal från miljön, men jag får själv inte riktigt till det och prövar då och då nya placeringar utan att det leder till någon större skillnad. 2023 fick jag mina första fulla flockar, även om de flesta flockar fortfarande förlorar enstaka knoppar. Jag kommer fortsätta odla denna för de underbara bladens skull, men förmodligen sluta experimentera och ge den platsen i ljuset den förtjänar. För den som har precis rätt placering hemma kan denna säkert bli en fullträff med fantastisk blomning, men jag får nog nöja mig med den vackra plantans strålglans. Jag odlar min Hoya indaysarae på stöd.
Hoya indaysarae har medelstora, släta blad där nervverket, framför allt huvudnerven, reser sig något över bladytan och ger en fin struktur. Som nya är bladen skarpt röda, men bleknar sedan till grönt. Om plantan odlas ljust blir först nervverket rött, och sedan hela bladet. Den växer med en tunn och graciös ranka som gärna delar sig och klättrar fritt. Hos mig verkar den få nakna rankor där blomställningsskaft utvecklas och rankor som så småningom får blad. De är inte helt exkluderande, men sällan har jag odlat en växt med en så tydlig uppdelning. Blomställningsskaften är mycket långa och mörkt röda. Även blomskaften är mörkt röda tillsammans med de unga knopparna. När knopparna utvecklas ljusnar de och varierar i en rosa och gul ton. Blommorna är små med en fint hårig krona som drar mellan rosa och gult och en ljusgul bikrona med mörka markeringar i mitten. Blommorna doftar svagt av något blommigt och håller i lite över en vecka.
