Hoya heuschkeliana
- heuschkeliana (rosa, NS00-011, IML 1890)
- heuschkeliana (variegerad, rosa)
Mina heuschkelianor tillhör underarten heuschkeliana, så med andra ord heter de egentligen heuschkeliana ssp. heuschkeliana. Hoya heuschkeliana har trevliga blad med en knappt upphöjd mittennerv. Bladen är hårda och glatta och har en ljusare undersida. Odlas den ljust blir bladen mindre och rundare och får en lite mörkare kant. Blommorna hos mina heuschkeliana är rosa och urnformade och kommer på ganska korta blomställningskaft. Kallas ibland lingonhoya eller lingonporslinsblomma på grund av blommorna, men jag tycker snarare att de är väldigt lika blåbärsblommor om det ska göras en jämförelse. Jag kan dock tänka mig att jämförelsen är med frukten och inte blommorna. Doften är stark och god, den klassiska smörkoledoften som är ganska vanlig bland vissa hoyor. Heuschkeliana kan skicka ut ganska långa rankor men klättrar inget vidare själv. Bör därför odlas i ampel eller få hjälp med att viras upp på ett stöd.
Hoya heuschkeliana (rosa, NS00-011, IML 1890)
Min vanliga heuschkeliana är en rosablommig variant. Hoya heuschkeliana ingick i min allra första önskelista när jag tänkte mig att jag skulle ha runt 15 sorter. Jag valde den för blommornas säregna utseende och den goda doften. I april 2016 hittade jag ett exemplar på trädsgårdsmässan i Älvsjö som flyttade med mig hem. Sen blev det inte så mycket mer. Den drabbades av de första utbrotten av falskt spinnkvalster och blev nedklippt och omrotad ett antal gånger det första året. Tålig och okomplicerad fick den stå på en mörkare plats och gjorde inte så mycket väsen av sig. I början av 2018 fick den temporärt flytta till en ljusare plats när sarraceniorna var i vintervila och satte genast några blomställningsskaft. Jag lät den stanna i ljuset och de första blommorna öppnades i maj 2018. När den väl började blomma har den sedan blommat oavbrutet och jag är väldigt imponerad av blomningen som var väl värd att vänta på. Jag odlar den i bark. Den här heuschkelianan har trevliga, helgröna blad där ljusare nerver kan anas.
Hoya heuschkeliana (variegerad, rosa)
Min variegerade heuschkeliana är också rosablommig. Den är en av de snyggaste variegerade hoyorna, inte minst för att bladens baksida är väldigt snyggt melerade och bladen kantas av den mörka randen. De nya bladen har också en tendens till att bli rosa, och även äldre blad kan få stänk av rosa i kraftigt ljus. Bladen växer ofta tätt och ger en snygg planta. Tyvärr har den här väldigt svaga rötter. Den är oerhört känslig både för torka och övervattning och ibland ruttnar rötterna av ingen uppenbar anledning alls. Jag odlar min väldigt ljust och det gör att den fortsatt växa i jämn takt och enkelt kunnat sätta nya rötter för att ersätta de gamla. Den här plantan har varit olycksförföljd härhemma och både behövts rotas om och bli nerklippt upprepade gånger på senare år. Men precis som den helgröna växer den relativt snabbt när den väl växer och har därför kunnat ta igen sig. Blommorna doftar starkt smörkola. Jag fick hem den här i maj 2017 och den blommade första gången i december 2018. Jag odlar den numera i en bark och pimpstensblandning. Tidigare odlade jag den i bara bark men jag hoppas pimpstenen kanske kan uppmuntra till bättre rötter.
