Dischidia ovata
- ovata (NS08-071)
- ovata
- ovata (NS08-075, Alotau, Milne Bay Province, PNG)
- ovata ( IML549, EPC 36D)
Dischidia ovata är en vanlig Dischidia, och en vanlig krukväxt. Det är inte ovanligt att stöta på den i växtbutiker, även sådana som inte generellt säljer Hoya eller Dischidia. Den är väldigt dekorativ med sina blad med tydliga, ljusa nerver som väldigt ofta kan bli röda i solen. I gott ljus blommar den även rikligt när den nått en viss storlek. Blommorna är doftlösa och går i bruna toner med en ljusare brungul krona med mörkare ränder och insida på kronan. Det finns väldigt många kloner av ovata i odling som skiljer sig en hel del i bladstorlek och färg på blommor. Den är förlåtande i de flesta odlingsmiljöer och det är egentligen bara övervattning som är riktigt farligt för den. I princip alla kloner får suckulenta och tjocka blad med åldern, även om vissa kloner är snabbare än andra. De tunga bladen på de tunna rankorna ger den ett fint häng och det är väldigt vanligt att se ovata i amplar, även om den fungerar på stöd med. Jag odlar mina ovata i pinjebark eller pimpsten, men jag tror inte att arten är speciellt kinkig när det kommer till substrat. Genom åren har jag ägt många olika kloner av ovata. En del har kommit och gått, och en del har gått och kommit tillbaka. En stor anledning till det är att jag tror ovata blir snyggast som planta om den hålls efter och inte tillåts bli för tät eller för stor. Det är förstås en smakfråga, men själv blir jag lätt trött på dem om de blir för stora. De vackra suckulenta bladen som kontrasterar mot de tunna rankorna försvinner i en röra, helt enkelt, och trots att den är väldigt blomvillig döljs de flesta blommorna av bladen när plantan blir för tät.
Dischidia ovata (NS08-071)
Den här klonen av ovata får väldigt vackra helt runda blad, som ganska lätt blir rödtonade. Bladen är ganska små och odlas den i vivarium eller monterad lägger bladen sig gärna tätt som fjäll. Den har inte växt väldigt snabbt för mig, men det är även en av de jag klippt mest av, så jag gissar att den helt enkelt aldrig fått upp ångan ordentligt. Kloner av den här typen började kallas ”watermelon” Dischidia, men det smeknamnet adopterades sedan av arten i sig och är i dag inte förbehållet dessa underbara, runda blad.
Dischidia ovata
Den här klonen av ovata får väldigt stora och blanka blad som tar sin goda tid på sig att bli suckulenta -jag tror de håller sig tunna i år innan de äntligen får lite mage. Den är extremt snabbväxande, och liknar väldigt mycket en ovata som ofta går att köpa i handeln. Bladen kan bli attraktivt rödtonade på denna klon med, men den växer inte tillräckligt ljust för att få det i nuläget. Det här är en av de kloner som jag tycker ser så vacker ut när den är mindre och glesare, men har lite svårt för när den blir tätare.
Dischidia ovata (NS08-075, Alotau, Milne Bay Province, PNG)
Det här är en klon insamlad av Nathalie som jag har funnit mig bli ganska förtjust i med tiden. Bladen är ganska stora och avlånga, och nervaturen är lite finare och smalare. Men de blir snabbt suckulenta, och formen bidrar till att förhöja bladens tjocklek och passar den perfekt. Även ränderna på blommorna är finare och svagare, vilket gör att bara ett fåtal är tydligt mörka. Istället för att göra blommorna mer neutrala bidrar de färre ränderna till att förstärka det randiga mönstret och gör dem mer speciella, i mina ögon. Även den här klonen kan bli rödtonad i gott ljus, men den hänger mörkt härhemma och får därför inte någon chans att visa upp det.
Dischidia ovata (IML549, EPC 36D)
Det här är en av mina absoluta favoritkloner av ovata. Den tillhör de småbladiga ovatorna där endast en nerv egentligen är synlig. Det är inte ovanligt att dessa kallas ”onestripe” eller liknande. Den får små, suckulenta och lätt hjärtformade blad som lätt blir röda i solen. Generellt har den en ljusare grön färg än de vanligare klonerna av ovata. Den passar lika utmärkt i vivarium som i kruka. En av de egenskaper som gör den vacker är att den i vanlig rumsmiljö inte får lika många rötter längs rankorna. De andra ovata jag odlar utvecklar gärna korta rötter som torkar in och faktiskt gör att plantan ser ut att ha massa intorkade ändar och skräp längs rankorna, medan denna håller sig vackert ljusgrön eller röd oavsett ålder. Den kan vara lite trög i starten, men när den väl nått en viss storlek är den snabb och enkel.
