Resan från lovande till kaosplanta
För kannrankan Nepenthes (veitchii x edwardsiana) har de senaste åren gått så snabbt att den gick från liten planta till stort åbäke innan den fick chansen att visa upp sig här. Det är en hybrid från wistuba som jag tyckte lät intressant och köpte för fyra år sedan. Den hade ett väldigt utmanande första år, men efter det satte den igång att växa väldigt fint.
För tre år sedan visade jag upp ett par bilder på den, nöjd som jag var över dess utveckling. Den visade sig vara väldigt starkväxande och tålig, ett stort plus för en krukväxt.
En reservation jag genast hade var att jag inte riktigt gillade färgsättningen på kannan. Peristomet öppnar helt grönt, och även om det inte är min favorit så är det en helt okej färg. Men som många andra ljusa peristom mörknar den till brons med åldern. Kannorna får bra storlek, och en fin lätt räfflad peristom, men färgen är inte riktigt min smak. Jag hoppades att den skulle bli mörkare med åldern.
Trots att den blev aningen mörkare, och fick allt snyggare och bredare peristom, fick den nöja sig med en ganska avlägsen plats. Där satt den glatt och växte och drack rejält med vatten.
Jag tog ett par sticklingar av den 2023, vilket gjorde att den både fick ett par nya skott, och fortsatte växa från toppen, vilket är ganska sällsynt hos kannrankorna. Den växer i en självvattnande kruka med pimpsten, och jag noterade speciellt att den drack över halvlitern i veckan för att kunna hålla igång. Så i vintras började den dricka mindre. Jag tänkte att det var en reaktion på årstiden, men strax började kannorna bli mycket mindre, en del blev deformerade och den klara gröna färgen i plantan började definitivt bli trött. Så då blev det att försöka få ur den ur hyllan där den satt.
Kannrankor får tunga, stela och otympliga grenar och om man inte stöttar upp dem ganska tidigt så får man den här makabra synen. Det var ett under att den bara förlorade två kannor och några blad på vägen ut. Jag blev tvungen att tömma en halv hylla för att kunna lyfta ur den.
Det är kanske svårt att föreställa sig men de här kannorna är ungefär hälften så stora som de borde vara. I bakgrunden syns hur dåligt den mår med en kanna som inte utvecklas rätt.
Så vad saknades plantan? Vattenindikatorn hade fastnat och den var snustorr. Efter en dusch och genomvattning så fick den åka tillbaka till en tillfällig hylla, och när den återhämtat sig blir det sticklingar av den så den kan få börja om. Om sådär två är kanske den är redo för uppvisning igen.
Jag är frestad att låta den vara för att se om den kommer blomma, men… det är svårt att leva med fula plantor.
